Filmrecension: Vittrande gangsterkärlek

Kan kärlek och gangsterideal överleva Kinas framrusande utveckling mot ett modernt samhälle? Det frågar sig Jia Zhangke i ett vemodigt och ibland frustrerande långsamt drama.

1 april 2020 13:20

Qiao är flickvän till smågangstern Bin. Tillsammans är de det snyggaste och coolaste kärleksparet i den nedgångna gruvstaden Datong i norra Kina. De är kung och drottning i den inrökta spelhålan som han driver – och på nattklubbens dansgolv dansar inga andra bättre till Village Peoples "YMCA".

Men när den lokale gangsterbossen plötsligt blir mördad tar Bin över som högsta höns. Snart utmanas han om makten av ett yngre gäng – och när Qiao räddar hans liv med en olycksalig pistol döms hon till fängelse. När hon kommer ut flera år senare har Bin dumpat henne och försvunnit, samtidigt som hela landet är på väg att förvandlas till något nytt. Hon ger sig ut på en resa utmed Yangtzefloden för att återfå sin förlorade kärlek och för att hitta sin plats i ett Kina hon knappt känner igen.

Den som har sett Jia Zhangkes tidigare filmer, som "A touch of sin", kommer att känna igen sig. Det här är en skildring av människorna som hamnar i kläm i det moderna Kina. De som trängs undan och mals sönder och som famlar efter en identitet när hela samhället springer ifrån dem.

Men så tydligt är det inte. Är Qiao och Bins dömda kärlek en motståndshandling mot den framrusande moderniteten? Är den traditionella gangsterlivsstilen "jianghu" och dess ideal om obrottslig lojalitet det? Kanske. Men symboliken är för raffinerad för att man ska dra några självklara slutsatser. Här finns inga politiska plakat eller någon sentimental nostalgi över kärleksparet och deras förlorade värld. Här finns bara förändring, vemod och ett rövigt förhållande som kanske är den enda fasta punkten när tillvaron vittrar sönder.

Jia Zhangke borrar sig in scenerna och laddar dem med flera oväntade grepp. När Bin och Qiao hamnar i ett gängslagsmål med omöjliga odds exploderar plötsligt dramat för en stund till en blodig kampsportsfilm som John Woo hade varit stolt över. Eller när han njutningsfullt dröjer sig kvar i den malplacerade kitsch som uppstår när ett par tävlingsdansare i glittriga kläder stuffar loss på en dammig grusplan vid en begravning.

Samtidigt är filmen ibland frustrerande långsam, men det ger ändå en speciell känsla. Det är som att filmen i sig liksom spjärnar emot den omvälvning som den skildrar. Det hade nog känts styrsellöst om det inte vore för Tao Zhaos lysande skådespeleri. Hennes subtila förvandling från charmerande gangsterbrud till ärrad svindlare håller samman filmen och ger den mening.

Fakta: "Ash is the purest white"

Originaltitel: Jiang hu er nü

Genre: Drama

Premiär: 3 april 2020

I rollerna: Tao Zhao, Fan Liao, Casper Liang med flera

Regi: Jia Zhangke

Speltid: 2 timmar, 16 minuter

Åldersgräns: 15 år

Betyg: + + + +

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Björn Berglund/TT