"Ghost" får liv genom ett medium

5 januari 2018 08:45

Filmen "Ghost" med Patrick Swayze, Demi Moore och Whoopi Goldberg huvudrollerna, blev en makalös succé när den kom 1990. Bruce Joel Rubin fick en Oscar för bästa originalmanus och Whoopi Goldberg en Oscar för bästa biroll för sin roliga gestaltning av ett fejkat medium som plötsligt får kontakt med de döda.

När filmen nu, några decennier senare, blir musikal på Chinateatern i Stockholm (efter att ha haft framgånga på Broadway och i West End) är det inte självklart att det ska bli samma succé. Berättelsen om Sam (Peter Johansson), som rånmördas och fastnar som ett spöke mellan himlen och helvetet, eftersom han vägrar släppa taget om sin äskade Molly (Maria Lucia Heiberg Rosenberg), engagerar inte riktigt - eller drunknar i en högljudd musikalproduktion.

Inledningen är, trots en massa dramatik, ganska seg. Publiken får möta paret Sam och Molly. Han bankman på Wall Street, hon bohemisk konstnär. De har just köpt ett ruffigt loft i Brooklyn och ger sig i kast med inredningen. Med som femte hjulet är vännen Carl (spelas av Eskilstunasonen Bruno Mitsogiannis).

Sam oroar sig för att han och Molly har det för perfekt och att något kan brista. I nästa scen blir han skjuten vid ett rån och blir ett spöke. Ingen (utom publiken) kan se eller höra honom, men han ser och hör allt. Han förstår snart att vännen Carl har utnyttjat Sams bankbefogenheter penningtvätt, och ligger bakom mordet. Sam inser också att även Molly kan vara i fara och söker upp det falska mediet Oda Mae (Gladys del Pilar) för att få hjälp att varna Molly.

Konstigt nog lyckas han få kontakt med Oda Mae och när det händer får också berättelsen kontakt med publiken. Gladys del Pilar gör allt hon kan med sin roll som godhjärtad och galet rolig charlatan, uppklädd till tänderna som souldiva av fantastiska kostymdesignern Camilla Thulin.

I andra akten höjs tempot när Oda Mae och Sam försöker övertyga Molly om att han finns kvar därute och avslöja Carls skumma affärer. Det är riktigt kul, och föreställningen bjuder på många starka sånginsatser.

Rent visuellt är "Ghost" en stor och magisk upplevelse, med flygande föremål, spöken som går igenom dörrar, och coola New York- miljöer som projiceras på dekoren. Dessutom medverkar en stor ensemble i olika biroller och dansnummer. Just dansen, som är inspirerad av 1980-talets streetdance och electric boogie, lyfter "Ghost" flera snäpp. Fyra spökdansare i koreografi av Bianca Fernström, som är med på scenen nästan hela tiden, får ta emot publikens spontana jubel flera gånger.

Skickliga musikalstjärnorna Peter Johansson, Bruno Mitsogiannis och Maria Lucia Heiberg Rosenberg kämpar på. De ser rätt helt ut och träffar alla toner perfekt. Men hur snyggt och roligt det än är går det dessvärre inte att skyla över att musiken och kärlekshistorien inte berör på djupet.

Musikal

Ghost (efter filmen med samma titel från 1990)

Manus: Bruce Joel Rubin

Musik: Dave Stewart och Glen Ballard

Regi: Anders Albien

Medverkande: Peter Johansson, Maria Lucia Heiberg Rosenberg, Bruno Mitsogiannis, Gladys del Pilar med flera

Chinateatern, Stockholm

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Catarina Nitz