Recension Ibland känns ord som legendarisk, banbrytande och stilbildande mer slitna och otillräckliga än vanligt. Som när man ska berätta mytomspunna historien om Sex Pistols.

Den som börjar i den superhippa klädbutiken Sex på Kings Road i London som i mitten av 1970-talet drevs av designern Vivienne Westwood och Malcolm McLaren, som bland annat var manager åt ett av punkens amerikanska förebådare, bandet New York Dolls. En som jobbade i butiken Sex var den unge konststudenten Glen Matlock. Där träffade han Paul Cook och Steve Jones. De tre bildade tillsammans med Johnny Rotten Sex Pistols. Snart blev bandet världsberömt och en symbol för den helt nya punkrörelsen. Allt tack vare ett dussin låtar på albumet "Never Mind the Bollocks", sprängfyllda med opretentiös attityd och antipolitiska texter som ifrågasatte auktoriteter och sin generations framtidsutsikter, och Malcolm McLarens sinne för att skapa uppståndelse kring bandet.

Man kan gott säga att det finns ett före och ett efter Sex Pistols.

Artikelbild

| Klädkod för kvällen var bandtisha.

Och efter är inte slut än och tar sig dessutom de mest otippade uttryck. Som till exempel att Glen Matlock, drygt 42 år efter det att han lämnade Sex Pistols, kom till Eskilstuna för en spelning på Ölkultur.

Det var utsålt och kokhett i lokalen, där många, numera grånade fans hade rotat fram gamla bandtishor innan de bänkade sig framför scenen där punkikonen skulle uppträda med akustisk gitarr.

Och som han gjorde det. Strax liknade showen mer en After Ski-kväll med handklapp och allsång än en punkkonsert - fast med stor värdighet och en svincool allsångsledare. Matlock bjöd på ett par punkdängor och låtar från sin sjukt imponerande karriär som musiker och låtskrivare efter Sex Pistols. Allt från tiden med Rich Kids och samarbeten med Iggy Pop och The Faces.