Musik
Solyley Trio
Sofia Askeljung, mezzosopran, Ying-Hsiu Chen, piano och Lidija Radmilac, viola.
Kalkbro, Ă kers Styckebruk
Kan man egentligen vÀlja en mer dramatisk plats för en klassisk kammarkonsert med flera operaarior som bottenplatta?
Kalkbro naturreservat Àr en förtrollande plats med sitt kanjonliknande dagbrott, 40 meter brett och 80 meter lÄngt. För att ta sig dit in gÄr man genom ett smalt schakt med svala klippvÀggar. Granarna hÀnger uppe pÄ stupkanten och ser ut att kunna trilla ner nÀr som helst.
Dit in, i denna mÀrkliga miljö med sitt mikroklimat och olika sÀllsynta vÀxter, fraktade under lördagens morgon en pianofirma in ett piano som de sedan fick stÀmma pÄ plats. FrampÄ eftermiddagen tog pianisten Ying-Hsiu Chen plats bakom detta piano och började klinka igÄng arian "Voi che sapete" ur Mozarts opera "Figaros bröllop" inför en publik av coronaanpassad storlek.
Under konsertens gĂ„ng kunde man inte lĂ„ta bli att svepa med blicken upp mot klippvĂ€ggarna. Tage Danielsson filmade slutscenerna i "Ăppelkriget" hĂ€r i början av 70-talet och sĂ„ Ă„tervĂ€nde han i början av 80-talet för att filma en scen i "Ronja Rövardotter" i det smala schaktet pĂ„ vĂ€g in i brottet.
MÀrkligt nog passar miljön ocksÄ för konserter. Akustiken Àr pÄfallande god, nÀr Sofia Askeljung drar pÄ med rösten sÄ slukas den inte av kalkbrottets vÀldighet, den stannar kvar hos oss i publiken. Det blir Mozart och flera hundra Är av industrihistoria i ett svep.
Mozart avlöses av HÀndel och Bach och nÀr barockarna Àr avverkade i första akten kommer fransmannen Saint-Saëns med ett stycke ur hans opera "Samson och Delilah", en av de fÄ operor av honom som överlevt tidens elaka tÀnder. Saint-Saëns Àr annars kÀnd för sina impressionistiska symfoniska dikter. Men hÀr Àr det opera, en riktig kÀrlekssÄng med stumfilmskÀnsla, dramatiskt sÄ det förslÄr. Askeljung sjunger bra men hÄller igen pÄ dramatiska utspel i övrigt. Det gör emellertid inte violinisten Lidija Radmilac vars rörelser, uppsyn och fingerlÀtta spel lyfter konserten.
HÀndel avlöses av Gluck som byts till Rachmaninoffs "Vocalise" och hÀr tÀnker man att det Àr dags för pianisten Ying-Hsiu Chen att Àntligen briljera. Men det kommer aldrig. Hon jobbar och sliter med pianot. Det ser ut som tangenterna Àr gjorda av lera. Hon förblir relativt anonym under hela konserten, tyvÀrr. InlÄnat piano i vildmarken Àr kanske lite too much.