"Skogen vill att jag ser den" är den övergripande titeln på de verk som Stockholmsbaserade konstnären Elin Magnusson visar. Video och skulptur är två uttryck hon ofta använder och i 12 minutersfilmen "Nattskärran" vandrar hon runt i skogen i närheten av familjens lantställe i Östergötland.
‒Jag var ute för att filma ett annat verk när jag plötsligt hörde ett fågelläte. Det var något hon ville ha sagt och det blev upptakten till ett helt nytt verk som kom att kretsa omkring att våga släppa taget och omfamna sin egen skugga.
I äldre folktro har nattskärran ofta fått symbolisera mörkrets makter och döda själar eftersom den oftast hörs sjunga nattetid. Elin Magnusson gick vidare och skapade en tavla utifrån fågelfjädrar hon hittat i skogen och kompletterade med skulpturen "Fågelboet", ett jättelikt bo byggt av björkris, kaprifol och fasanfjädrar.
‒Boet kan ses både som en offerplats och som en fristad för den som har behov av att hänga av sig sin identitet, säger Elin Magnusson som gick ut Konstfacks linje för fri konst 2010 och tidigare ställt ut bland annat i Norrköping, Umeå och Stockholm.
John Rasimus, utbildad på Konsthögskolan i Umeå och verksam i Falun, ställer ut under rubriken "i.e.", en förkortning av latinets "id est" som på svenska kan översättas till "det vill säga". Eller till, som John Rasimus själv föreslår, "import/export".
‒Mina kartonger kan ses som lådor som skickar både saker och människor fram och tillbaka. Allting är i rörelse hela tiden.
John Rasimus har placerat dunkar, lådor och byggpallar tillverkade i papper mitt på golvet i konsthallen. Idén till placeringen fick han utifrån att det ofta blir väldigt tomt i en utställningslokals mitt sedan konsten placerats utmed väggarna. När han ankom Torshälla spred han ut sina verk rakt över golvet för att undersöka hur de landade. Han säger att verken mycket väl kan ses som högar med skräp.
‒Men i och med att de kommer in här får de ett värde. Det är ett faktum besökaren måste förhålla sig till. Det ser ut som skräp, men när det tas in i en installation blir betydelsen en annan. Jag vet inte riktigt själv hur jag ska se på högarna här.
John Rasimus trycker upp sina verk på papper och viker dem sedan till påsar, burkar, hyllplan, konsoler, fåglar, motorsågar och vedträn. En regelrätt beskrivning låter sig inte göras. Måste ses, helt enkelt...