Börjar känna mig som en gammal amerikansk president, fast tvärtom. Tänker på de där isolationistiska snubbarna som inte ville ha något med omvärlden att göra. James Monroe, han med doktrinen från 1823 som lade rabarber på både Nord och Sydamerika och struntade i resten. Eller Herbert Hoover som tyckte att första världskriget blev alldeles för dyrköpt för USA och ville att kontinenten fortsättningsvis skulle hålla sig för sig själv.
Efter ett år med Trump och hans infantila twittrande är man så till den grad avtrubbad och less att man knappt orkar bryr sig. Stänger hellre av nyheterna och knåpar ett par stygn på broderiet än hetsar upp mig över hans framfart.
Ska det bli Donald Trump som ser till att "Slaget vid Hastings" i ullgarn på linne äntligen får alla stjälkstygn på plats?
Så på sätt och vis gör ju karln ändå nytta. Ja, rent utav en insats av världsförbättrande slag eftersom det är vid pass elva år sedan jag började sömma på eländet och ännu icke ser ljuset i tunneln.
Ska det bli Donald Trump som ser till att "Slaget vid Hastings" i ullgarn på linne äntligen får alla stjälkstygn på plats? Införskaffat vid det omvälvande mötet med Bayeuxtapeten i juni 2006? Fortsätter det så här kan det mycket väl bli så att Förenta staternas 45:e president också bidrar till färdigställandet av den irländska fiskartröja som jag köpte garn till under en tågluff 1983. Kanske kan den äntligen monteras ihop och börja användas. Tyvärr kommer storleken inte längre att stämma, men vem har sagt att tröjor måste kunna knäppas?
Detta skrivet av någon som i hela sitt liv definitivt varit betydligt mer intresserad av amerikansk politik än av handarbete. Hittade förresten nyligen ett roligt mönster på hantverkssajten etzy. Ett broderimönster med hela USA på och små roliga figurer för varje delstat. Skickade efter det på studs. Sitter Trump kvar perioden ut lär det behövas ett mirakel för att det INTE ska bli färdigt till hösten 2020.
Nåväl. Det finns trots allt hopp och morgonluft. Tänker på de amerikanska fotbollspelarna som inte längre står upp med handen på hjärtat när nationalsången spelas - utan i stället går ner på knä i tyst protest mot presidentens utfall mot afroamerikaner.
Först ut att "takenaknee" var Colin Kaepernick i San Francisco 49ers. Redan förra året slutade han att stå upp under nationalsången. Han satt i stället. Problemet var att ingen lade märke till hans protest. En annan framgångsrik fotbollspelare, Nate Boyer, en vit kille med sex års erfarenhet från amerikanska armén i både Irak och Afghanistan, uppmanade honom att prova en ny väg: "Jag vet ingenting om hur det är att möta fördomar på grund av hudfärg, men jag respekterar din rätt att protestera och jag hoppas det kommer en dag då du återigen är beredd att stå upp under nationalsången". Sedan gav han Kaepernick ett tips om ett värdigare sätt:
När en soldat som stupat i strid ska begravas överlämnas, enligt militär tradition, den amerikanska flagga som kistan varit insvept i till den dödes familj. Den soldat som viker ihop flaggan och räcker över den till de anhöriga gör det knäande för att hedra både den döde, stjärnbaneret och hela faderullan.
Kaepernick och Boyer kom överens om att gå ner på knä inför flaggan både symboliserade vördnad inför de soldater som gjort den ultimata uppoffringen och samtidigt innebar en tyst protest mot de orättvisor Kapernick ser.
Trots att Trump går bananas och beskyller spelarna för att vara opatriotiska, för att skända stjärnbaneret och nu senast drämde i med det allra värsta han kan komma på, att höja skatten för hela fotbollscirkusen, så fortsätter spelarna att knäböja. Så värdigt att det ger rysningar!
"Slaget vid Hastings" kanske aldrig blir färdigt!
Bäst just nu
Att jag sett "Bladerunner" nummer ett som en förberedelse och intro till den tvåa som komma skall. Sov bra till den första. Tveksamt om jag behöver ännu mer sömn.
Kanske borde testa "Trollflöjten" live på Royal på lördag i stället.