Jenny Holmqvist i sin trädgård i Österåker.
"Drift" är titeln på Jenny Holmqvists första roman. Titeln är en blinkning inte bara åt att några av huvudpersonerna gör som Jack Kerouac och färdas över stora distanser, den anspelar också på begär och ett sökande efter en mening med hela livsresan.
Berättelsen tar sin början i Uppsala våren 1946 och fortsätter sedan till Thunder Bay i Kanada 1956, för att så småningom landa i 1982 års San Francisco. Och därefter växla mellan platserna och tidsepokerna.
Eva, Marta och James är namnet på karaktärerna som "Drift" kretsar runt. Eva växer upp i Uppsala men tvinga bryta upp från allt hon känner till. Marta lever i ett ensligt hus i Kanada. James flyttar till San Francisco för att studera och drabbas av passion.
– De tre är släkt, säger Jenny Holmqvist. Trots att yttre faktorer som tid, klass, kön och ort är väldigt olika så har de mycket gemensamt.
Varför just dessa platser. Känner du dem väl?
– Uppsala har jag koppling till och San Francisco har jag besökt. Men i Kanada har jag aldrig varit och det är också lite det som är poängen. Jag utgick från Thunder Bay som jag fann av en slump på en karta. Det är en fantasi men samtidigt en högst verklig plats. Det viktiga är att ortsnamnet representerar något okänt som ligger långt borta från allting annat.
Att som debutant ramla rakt in på Bonnierförlaget Forum är få förunnat!
– Det är roligt, jag har försökt ett antal gånger och fått flera tidigare manus refuserade. Men den här gången nappade en duktig och intresserad förläggare. Jag fick dessutom användbar och detaljerad feedback. Så jag jobbade om en del av boken innan den blev antagen.
Har du alltid skrivit?
– Jag har alltid tyckt att det är roligt, men är inte en sådan som skrivit dagbok. Jag gick en kvällskurs i skrivande när jag var drygt 20. Det var så givande att jag sa upp mig från mitt jobb som grafisk formgivare och pluggade skrivarlinjen på Södertörns högskola. Sedan fortsatte jag till Biskops Arnös författarskola. Att vara bland andra som också skriver är någonting alldeles särskilt.
Hur lång tid tog det att skriva "Drift"?
– Ganska länge. Jag började redan 2015, delar av den kom till ännu tidigare. Sedan gick jag en manuskurs för författaren Monika Fagerholm. Tanken var då att jag skulle jobba om ett helt annat material som blivit refuserat. Istället insåg jag att den här berättelsen var mycket roligare att skriva.
Du citerar Gunnar Ekelöf i inledningen.
– Ja, det citatet är egentligen hela boken. Jag blev jättegolvad av hans tidiga dikter. Det är häftigt att inse att en människa som levt i en helt annan tid än ens egen kan tala rakt till oss nu. Det är jättefint.
Förebilder?
– Många, men två viktiga är Marguerite Duras och hennes tunna, tunna böcker. P O Enquist förstås. Och Sara Stridsberg.
Vad gör du just nu?
– Jobbar som formgivare med en tidning som kommer ut sex gånger om året. Men jag håller också på med ett bilderboksmanus. Jag gillar kombinationen. Att kunna varva formgivandet med skrivande.
Blir det fler romaner?
– Ja, jag fick rådet att sätta igång med nästa redan innan den första kommit ut. Så jag har börjat så smått. Och låter lustprincipen styra. Jag har funderat över vad jag vill skriva. Och gått efter det.
Du bor i Stockholm. Hur ser kopplingen till Österåker ut?
– För några år sedan köpt vi ett sommartorp i Ättersta. Där har jag suttit en hel del och skrivit på "Drift".
