Albumaktuella Staffan Hellstrand: "Som en tonåring"

– Jag flyttade runt hörnet till ett gammalt hus med anor från 1600-talet. Då fick jag höra en som en spökhistoria om att det begicks ett mord där under 1800-talet. Jag blev lite mer intresserad och började sätta mig in i det ordentligt, läste gamla rättegångsprotokoll och tidningsartiklar och fick en bild av allt. Jag blev lite gripen av det.

Historien som Staffan Hellstrand talar om är den om drängen Carl Pehrsson som i september 1835 vandrade till Stockholm från Horns socken i Östergötland. Så småningom fick han jobb på Nürnbergbryggeriet på Södermalm där löjtnantssonen Carl Johan Wertmüller misshandlade sina anställda – detta helt enligt lag.

När drängen en dag fick nog och slog ihjäl sin arbetsgivare dömdes han till döden genom halshuggning. Händelserna ledde till en debatt om husaga vilken senare kom att avskaffas efter en motion av Lars Johan Hierta 1858. 

– Plötsligt fanns idén där. "Shit, det här är en så spännande historia att jag gör ett album om det här". Det gav mig ett nytt sätt att skriva på vilket jag inte gjort innan. Jag får berätta en historia och sätta mig in i karaktärernas sätt att se på tillvaron och behövde inte sjunga om mig själv. 

Hellstrand säger att många av hans texter genom åren handlat om saker han upplevt i Nyköping. "Jag tror man får flest intryck när man är 12-19 år. Det blir vem man är på något sätt", säger han.

Foto: Markus Aamisepp

Låtskrivaren och artisten lanserar albumet om drängens historia den 13 november och i samma veva släpper han boken "Du går alltid ensam", vilket är en samling på hans låttexter med några stycken självbiografi. Förordet står poeten Lars Norén för (ja, DEN Norén) som bland annat skriver att Hellstrand "lyckats förbli unik och sui generis". 

– Det är klart att jag blir oerhört smickrad av det. Jag lärde mig lite om mig själv när jag läste det. Att jag kanske gör väldigt många saker inom mig själv. Jag sitter ju aldrig och dividerar om vad jag ska göra, utan det jag vill göra finns inom mig och så har det varit ända sedan jag var liten.

Beskrivningen av barndomen klaffar med den han skriver om i den nya boken. Staffan Hellstrand var en musiknörd likaså fotbollsentusiast redan från ung ålder. När han kickade boll på gården intill Repslagaregatan komponerade han samtidigt melodier i huvudet. Dagdrömmarna blev så frekventa att han i vissa perioder var övertygad om att ingen kunde ha så konstiga och sjuka tankar som han. Och att han därför måste varit mentalsjuk. 

Förutom fantasin är någonting som fortfarande skiner genom i låtarna kritiken mot auktoriteter och självklara mönster.

– Jag har svårt när någon säger åt mig vad jag ska göra. Jag är lite som en tonåring fortfarande. Men jag vill inte ha makt över någon annan heller. Det finns en viss frihetslängtan om att inte ha några "boundaries" i mitt liv, säger Staffan Hellstrand och lägger till att han givetvis varit en ansvarsfull familjefar.

Vi pratar om att det nödvändigtvis inte krävs demokrati i band. Vilket också råkar vara en av anledningarna varför Hellstrand satsat solo. Han nämner att favoritlaget Leeds tagit sig upp i Premier League och att han håller på Öster hemma på grund av sin individualism. Ingen annan hejade ju på dem.

Är du jävligt punk, Staffan?

– Jag vet inte ens vad det är att vara punk. Men om du undrar om mina åsikter tillhör jag nog ingen grupp. Jag vill vara en individualist och ta ställning till alla frågor utifrån mitt eget huvud. Men jag såg The Clash i London 1978.