Josephine Bornebusch spelar en mamman Matilda som tröttnar på familjen.
"ORCA" handlar om en grupp distanserade människor som sitter ihop i ett intrikat nät av sociala trådar. Alltså ungefär så som vi alla levt under pandemin. Nåväl, åtminstone under de första månaderna.
Att premissen tangerar corona är ingen slump. När Josephine Bornebusch med bara en vecka till inspelningsstart tvingades ställa in tv-serien "Harmonica" var hon snabb med att ställa om. Hon skrev ett helt nytt långfilmsmanus om människoöden under pandemin med inspiration av historier hennes vänner och bekanta. Efter ynka elva inspelningsdagar var råmaterialet klart och nu ett halvår senare går den färdiga produkten ut på biodukarna. Från den 13 november går den även att streama på Viaplay.
Tidningen träffade huvudrollsinnehavaren och regissören Josephine Bornebusch likaså de medverkande skådespelarna Vera Vitali och Johan Rheborg i Stockholm för att prata om den nya filmen och lite annat smått och gott.
Josephine Bornebusch
– Jag bröt ihop, tänkte hur vi ska ta oss igenom det här och att alla skulle dö. Jag fick panikångest och bara låg ned och grät.
Josephine Bornebusch, Sveriges just nu kanske hetaste namn inom film och tv, berättar om hur det var när pandemin slog till. Planen var att under våren spela in tv-serien "Harmonica" med Jonas Karlsson. Men med bara en vecka till inspelningsstart stod det klart att serien, som skulle spelas in på flera platser i Europa, fick ställas in.
– Det var smärtsamt. När vårt team som jobbat med den här produktionen i två år och precis sytt klart kostymerna var tvungna att packa ned igen var det jättejobbigt. När jag kom hem den eftermiddagen tänkte jag "fan, den här pandemin kan inte stoppa vår kreativitet". Hur kan vi fortsätta filma? Jo, men det är ju att filma utan ett team och utan att skådespelarna ska träffa varandra. Då kläcktes den här idén. Mycket av frustration tror jag.
Senare under dagen pitchade hon idén till Warner Brothers. Först sade de att hon var galen. Men sedan gick de med på det, berättar Bornebusch. Hon skickade ut en beskrivning av projektet några dagar senare till ett gäng utvalda skådisar. I princip alla nappade.
– Då blev det lite jobbigt för jag hade inte skrivit ett manus än. Det var ju otroligt. Men jag hade kanske inte fått med alla under normala tider, för då hade alla haft jobb. Sedan var det ju lite unikt för de hade bara en inspelningsdag var.
Det var inte länge sedan jordskredssuccén "Älska Mig" med sina två säsonger gick ut på Viaplay. Något som innebär jättemycket press, berättar Josephine Bornebusch.
– Det kommer säkert finnas folk som tycker "näej, vad är det här nu"? Men det som är skönt är att det är en långfilm och någonting helt annat. Jag tycker inte att de går att jämföra med varandra.
Johan Rheborg
Det är svårt att få Johan Rheborg att börja skratta, berättar han.
– Sörmland? Det är ju där Will Ferrell också hänger på somrarna. Min granne har sommarstuga där och jag blir aldrig inbjuden på grillfester.
Oschysst!
Ja, eller hur?
Johan Rheborg är trots coronapandemin högst aktuell i flera olika produktioner. Han spelar en förtvivlad pappa i "ORCA", Hannibal i den kommande halloweenfilmen "Nelly Rapp" och inte minst spelar han den mystiska Kent som driver en ekologisk gård i Cannesprisade "Partisan".
Trots det drabbade pandemin Rheborg hårt. Han var mitt i en turné med föreställningen "ART" tillsammans med parhästarna Henrik Schyffert och Per Andersson. Även två filminspelningar pausades.
– Det var en riktig jävla tvärnit. Allt bara tog slut. Men det tog inte många veckor innan jag startade "HEJ"-podden. Och så började jag skriva på en ny tv-serie. Det blev liksom att jag började skriva mer. Visserligen helt oavlönad. Men jag anpassade mig ganska snabbt.
Rheborg har varit aktiv sedan åren i Killinggänget. Från att ha spelat karaktärer som Percy Nilegård och Örjan Lax har han under de senaste åren graviterat mot mer seriösa roller. Komedin är hans grundfundament, men han skulle inte göra samma saker idag som han gjorde för några år sedan, berättar han.
– Jag vågar lita mer på att jag strålar ut det jag känner. Det har väl med livserfarenhet att göra men också att jag mognar som skådespelare. Då upptäcker jag att jag kan göra nya grejer.
Kan du känna att saker du tyckte var skitroliga för 20 år sedan inte är roliga idag?
– Givetvis. Jag har blivit mycket skickligare tekniskt. Jag kan i princip säga en sak som inte är rolig men få folk att skratta ändå. För att jag säger det på ett sätt som att det är roligt.
Är det svårt att få dig att skratta privat?
– Ja, det är det. Men de som lyckas med det är Henrik Dorsin och Per Andersson.
Vera Vitali
Vera Vitali spelar influencern som tappar fotfästet när pandemin slår till.
Som aktuell i "ORCA" som i SVT-serien "White Wall" jämte Stigtomtabördiga Mattias Nordqvist skulle en graf om Vera Vitalis karriär peka spikrakt upp just nu. Den 39-åriga skådisen föddes in i en filmfamilj med inte minst pappan Leon som var Stanley Kubricks regiassistent under 25 år. När skådespelaren var fyra år gammal lekte hon och brodern Max i kulisserna på inspelningen av "Full Metal Jacket".
– Jag vet ju inget annat. Som tur var tycker jag det själv var kul och jobbar kreativt. Det är någonting som gett mig någonting och inspirerat mig. Så här i efterhand har jag känt att det var kul att de jobbade med någonting jag själv tyckte var kul. Jag har fått en inblick i och fått vara med och se saker från alla håll och kanter.
Och visst var det så. Vera Vitali ville hellre vara med än att sitta och observera. "Hands on direkt", förklarar hon det som. Men karriären som skådespelare har inte alltid varit självklar.
– Jag var väldigt liten när jag kände att jag ville bli det. Men det betyder ju inte någonting om man sedan inte blir det. Det fick ta sin tid och jag var inte helt säker vilken väg jag ville ta. Jag hade också sett baksidorna av branschen så jag hade ingen naiv inställning till det. Det fanns aldrig en utstakad väg, utan jag ville hitta min egen väg dit.
När pandemin slog till och Bornebusch hörde av sig med pitchen var Vera Vitali i ett slags vakuum, som hon själv beskriver det, där hon väntade på svar kring sina uppskjutna projekt.
– Jag hajade till direkt. Det var en otroligt kul idé. Det brukar ju sällan synka att man gör en film som handlar om det vi är i. Att spela in var väldigt utmanade på ett knäppt sätt eftersom man gjorde sin del för sig själv.