Ett av mina värsta mardrömsscenarion är att någon ska kasta en förbannelse som dömer mig till att från och med nu och till den dag jag dör endast få köpa second hand-kläder.
Jag vet att många tycker att vi människor redan har kastat just en sådan förbannelse över oss själva genom att misshushålla med jordens resurser. I somras presenterade FN-organet Unctad siffror som säger att klädindustrin släpper ut mera växthusgaser än flyget och sjöfarten tillsammans. Den största andelen av utsläppen, cirka 80 procent, kommer från själva tillverkningen.
Det finns siffror som säger att medelsvensken köper 13 kilo nya kläder per år. Då är inte all näthandel inräknad. Vi vet också att vi svenskar slänger cirka åtta kilo kläder per person och år.
Man kan undra var resten tar vägen? Garderoberna torde vara överfulla sedan länge.
Jag tror att en hel del av de där kläderna hamnar på loppisar.
Visst är det bra att barnfamiljer kan köpa begagnade vinteroveraller och sommarjackor till växande barn och att det finns en marknad för secondhandkläder. Men jag tänker ändå att loppmarknadernas uppsving på senare år bara är ännu en manifestation av klädslöseriet och slit och slängkulturen i allmänhet.
Det är lätt att döva sitt dåliga samvete över felköp, tröstköp och impulsköp på rea genom att skänka kläderna som man aldrig använde eller inte trivdes i till någon välgörenhetsorganisation. Om man dessutom åker ut på en loppisrunda för att leta efter ikoniska kaffekoppar i svenskt kvalitetsporslin från 50-talet ett par gånger varje sommar, kan man känna sig som en återbrukare av rang och glömma att man nyss körde ett halvt möblemang från lågprisvaruhuset till tippen.
Loppisar, secondhandbutiker, auktionssajter och köp-och sälj-annonser bidrar därmed till upprätthålla en ohållbar masskonsumtion av både kläder och prylar.
Det händer så klart att jag både köper och säljer begagnade saker. Soffan i mitt vardagsrum är ett omklätt begagnatfynd köpt på annons och när jag var yngre och fattigare var det i secondhandbutikerna jag kunde hitta de unika plaggen som kompletterade mina outfits. Men inte ens då ville jag köpa förra årets sladdriga topp från lågpriskedjan på loppis.
Jag tror att det bästa är att köpa så få saker som möjligt och satsa på kvalitet och det man verkligen vill ha, särskilt när det gäller kläder. Då har vi råd att välja om vi vill köpa nytt eller nött.