I tre Är och tre mÄnader arbetade Magnus Utvik som kommunförfattare. Av allt att döma ett helt nytt yrke och i oktober 2018 satt han sÄdÀr lagom Ängestriden pÄ tÄget till StrÀngnÀs, en ort han knappt hört talas om.
Nu vid Ă„rsskiftet var allt över. Ett tufft jobb avklarat â och han kommer sakna det. Tillsammans med litteraturutvecklare Peter Björkman startade han skrivcirklar i Stallarholmen, Ă kers styckebruk, Mariefred och StrĂ€ngnĂ€s. Fick igĂ„ng folks kreativa impulser, bad dem om texter.
â Fan vilket kul jobb det var. MĂ€nniskor blir sĂ„ glada nĂ€r man ber dem skriva nĂ„got, sĂ€ger Magnus Utvik.
Nu skildrar han tiden i boken âLĂ„ngsamt rör vi oss genom varandraâ som bestĂ„r av 41 lyriskt förtĂ€tade prosatexter fördelade över 74 sidor. I den dagboksliknande berĂ€ttelsen fĂ„r vi reda pĂ„ hur Utvik som kommunförfattare jobbar och tĂ€nker.
â Det var kulturchefen Christer Hermansson som ville att jag skulle skriva om jobbet som kommunförfattare. Men det blev nĂ„got bredare Ă€n sĂ„, det svĂ€mmade över, eftersom min pappa dog 2019 och jag hade ett vĂ€ldigt nĂ€ra förhĂ„llande till honom.
Saknaden efter pappan Àr Äterkommande i texterna.
I boken beskriver Utvik tilltrĂ€det till de skrivandes vĂ€rld i StrĂ€ngnĂ€s som att han âhittat en lönndörr i ett stort hus.â Han citerar Karl Vennberg, Harry Martinson och Nils Ferlin, men ocksĂ„ flera av de adepter han lĂ€rt kĂ€nna i olika skrivcirklar: Johanna, Carina, Maria och mĂ„nga fler.
Han menar: Att skriva Àr att vara aktiv, att skriva Àr att leva, skrivandet Àr ett arbete.
Han hör sin döda pappas röst i sin egen och konstaterar att lĂ„ngsamt rör vi oss genom varandra. âSkrivandet Ă€r en stunds vila mellan vansinne och sorg.â
Utvik har ett gediget litterĂ€rt förflutet. Han debuterade 1989 med diktsamlingen âJordenâ och har sedan dess skrivit ytterligare fyra diktböcker, flera romaner och fackböcker, senast âPartiet pĂ„ kant med (v)erklighetenâ 2018. Författarskapet graviterar obönhörligt mot det sjĂ€lvbiografiska, sĂ„ Ă€ven den nya boken.
I 18 Är satt han ocksÄ i SVT:s morgonsoffa och skyfflade ut betyg till nya böcker inför hundratusentals tv-tittare. Det har gjort hans ansikte vÀlkÀnt.
Men hur ska dÄ en kommunförfattare vara? Utvik har faktiskt ett recept.
â Det mĂ„ste vara en social mĂ€nniska som Ă€r intresserad av folk och kan snacka med alla. Det Ă€r egentligen en andrahandsgrej vilka kunskaper man har av litteratur. Sen Ă€r det bra om man kan leda skrivcirklar. Man mĂ„ste ocksĂ„ ha drivet. Vi hade Ă€ven chansen att ge ut böcker. DĂ„ blir det nĂ„got av det, det kanske var enda chansen för vissa att fĂ„ med sina namn i en bok nĂ„gonsin.
Varför tror du att det blev sÄdan debatt om Tranemos kommunpoet Jimmy Alm, medan ditt jobb som kommunförfattare inte alls tycks ha provocerat i samma utstrÀckning?
â Min principiella hĂ„llning Ă€r att de gjorde fel i Tranemo. Det Ă€r en fin tanke att lĂ„ta poeter och författare verka inom en kommun. Men han skulle gestalta kommuninvĂ„narnas tankar och erfarenheter. Vi ville i stĂ€llet att folk skulle vĂ€xa genom skrivandet. Det Ă€r du som mĂ„ste gestalta erfarenheter och kĂ€nslor, det Ă€r det viktiga, inte jag Magnus Utvik. MĂ€nniskor vĂ€xer av att sjĂ€lva skriva texter.
Vad Àr du mest nöjd med frÄn dina Är i StrÀngnÀs?
â FĂ€ngelseprojektet i Mariefred har gjort att jag snart börjar ett nytt skrivprojekt pĂ„ kvinnofĂ€ngelset Hinseberg. Hade jag inte gjort det i StrĂ€ngnĂ€s hade jag aldrig kommit igĂ„ng med det hĂ€r nu.
Projektet pĂ„ BondĂ€ngen med sex interner resulterade i boken âFriheten innanför murarnaâ 2020.
Finns det nÄgra blivande författare frÄn StrÀngnÀs kommun nu dÄ?
â Ja, det tror jag absolut. Kan hon och han lyckas sĂ„ kan Ă€ven jag, tĂ€nker mĂ„nga. Det blir inte sĂ„ stort hopp att försöka debutera dĂ„. Nu nĂ€r Carina Malinen Lundin frĂ„n MerlĂ€nna fĂ„tt sin roman âKiitos baby!â utgiven som ljudbok och pratat i medierna sĂ„ ser alla att de ocksĂ„ kan göra det. Om sjĂ€lvförtroendet sprider sig sĂ„ har vi lyckats.
âUtvik Ă€r redo för det nya livet, I am born againâ, sa du i en intervju 2017 dĂ„ du slutade pĂ„ SVT efter 18 Ă„r. Ăr det samma sak nu. Ăr du redo?
â Det har varit sĂ„ jĂ€vla kul. NĂ€r jag slutade var jag tvungen att sĂ€ga att det kommer nĂ„got annat, men jag har faktiskt haft en sorgemĂ„nad. SĂ„ jag behöver det hĂ€r med Hinseberg i vĂ„r. Sen har jag en kurs i sommar om att skriva sjĂ€lvbiografiskt ocksĂ„. Men jag kommer sakna arbetskamraterna i StrĂ€ngnĂ€s. Nu Ă€r det hĂ€lften born again, kan vi sĂ€ga, sĂ€ger Utvik.