När Hanna Hellmér visar sina akrylmålningar på utställningar brukar det strax dyka upp en röd prick intill dem. Folk gillar hennes bilder som oftast föreställer kvinnor i olika situationer. Gärna med attityd och smått humoristiska budskap, som ibland också textats på målningen.
Men vägen till konstnärskapet har inte varit spikrak och självklar för 39-åringen.
Vi träffas i stadsdelen Norr i Katrineholm, för en promenadintervju. Hanna är ursprungligen från Flen, när hon var nio flyttade familjen till Spanien. Som vuxen har Hanna Hellmér bott i Stockholm i många år och gjorde ännu en vända i Spanien innan hon flyttade till Katrineholm för tre år sedan.
Som ung gick Hanna Hellmér flera förberedande konstutbildningar, då var det design och textil som var hennes stora intresse. Hon lärde sig mönsterkonstruktion, tryck, vävning och ägnade många, många timmar åt kroki- och modeteckning.
– Min tanke på den tiden var att jag skulle hålla på med mode, men jag målade ganska mycket ändå, säger hon.
Så började hon jobba på ett hotell och utbildade sig så småningom inom hotellmanagment.
– Det blev en ganska lång period på kanske 15 år som jag knappast målade alls, berättar hon.
Sedan flyttade hon till Spanien och då tog hon upp konsten igen. Men det var när Hanna flyttade till Katrineholm som det började rulla på ordentligt.
– De senaste åren har jag i målat ganska mycket, jag fick ny energi, säger Hanna Hellmér.
Hanna Hellmér har inte helt släppt intresset för textil och design men numera är det akrylmåleriet som står i fokus. Bilderna föreställer inte verkliga personer utan är snarare collage som växer fram när Hanna hämtar inspiration från äldre och nyare foton, mänskliga poser hon ser omkring sig eller vaskar fram ur sin egen fantasi. Hon är också förtjust i ord och ibland kan ett ord eller uttryck bli ingång till en målning.
– Jag kan ibland känna en viss frustration över hur saker och ting är. Målningarna är ofta ett uttryck för den, säger Hanna Hellmér.
– Sedan har jag alltid gillat att måla människor. Jag är inte mycket för att sitta och måla natur.
Vad har du för planer för 2021?
– Det första som kommer att hända är med gruppen XL Art som jag är med i. Vi har fått stöd från Region Sörmland för ett projekt där vi ska måla en vägg i stadsdelen Nävertorp tillsammans med ungdomar. Konstnärsföreningen Kikk kommer att ha en jubileumsutställning, den kommer jag att vara med på. Annars tänker jag gå in lite mer på porträttmåleri. Det är alltid kul att utveckla sig.
Vad driver dig att göra det du gör?
– Jag måste! Det känns som att jag behöver det. Det är lite terapeutiskt att måla, man bearbetar någonting. Det är befriande, samtidigt som det är lite utlämnande, man ger ju en del av sig själv hela tiden.
Vart ser du dig själv om fem år?
– Kanske att jag jobbar lite mindre och har mer tid för konsten. Min plan är att satsa mer på konsten och drömmen är att kunna leva på den. Kanske att ha en större lägenhet eller en stor ateljé och kunna koncentrera sig mer på det kreativa.
Kan du se några trender inom konstvärlden?
– Dels så ser jag att akryl har blivit lite vanligare. Annars tycker jag att det är mycket figurativt måleri just nu, som är lite mer "edge-igt". Mycket färg och en del är rätt provocerande. Det är mycket som jag tycker är snyggt!