Under Engelbrektsupproret stöttade hon bråkmakaren. Och till en annan värsting, Esbjörn Blåpanna, lånade hon ut pengar.
I det senaste numret av Eskilskällan, den lokalhistoriska tidskrift som ges ut i samarbete mellan Eskilstunas stadsarkiv, bibliotek och museer, berättar Sanna Nyholt om Gertrud Reinholdsdotter som föddes i slutet av 1300-talet och blev minst 60 år gammal - ett riktigt rekord på den tiden.
Tillsammans med sin man, till yrket väpnare vilket förmodligen betydde att han då och då fick ge sig ut i strid för kungens räkning, drev hon gården Sövsta i Stenkvista socken. Emellanåt tog hon hand om hela ruljangsen på egen hand - när väpnare Ulfsson var upptagen med krigande. Gertrud och Peter hade nära band till Johanniterklostret i Eskilstuna och donerade både jord och pengar till munkarna och deras verksamhet.
Engelbrektsupproret riktade sig emot Erik av Pommern, som då var kung över Kalmarunionen. Engelbrekt ledde styrkorna och upproret spred sig över både Svealand och Götaland. Gertrud och hennes man antas ha haft stor betydelse för upproret.
I en annan av Eskilskällans artiklar berättar Daniel Bodén om en apotekare Ekenberg som köpte apoteket Kronan i Eskilstuna i slutet av 1700-talet. En av hans kunder var den före detta diplomaten Ulric Celsing som tog sig på hästrygg från sitt gods Biby in till Eskilstuna och apoteksvarorna. I en särskild apoteksbok antecknade han sina besök och i den går att utläsa att Ulric, eller möjligen hans sändebud, under 1795 gjorde hela 15 besök hos apotekaren för att inhandla bland annat kräkpulver, rabarberpulver, spydroppar, lavemangspip och rosenvatten.
Möjligen ger apoteksboken en vink om den aristokratiska livsstilen och de hälsoproblem den kunde ge upphov till vid sekelskiftet 1700-1800, konstaterar artikelförfattaren.
Eskilskällan berättar också om några av de sudettyskar som kom till Eskilstuna i samband med andra världskriget. I fokus står familjen Trübenbach som kom från orten Aussig i norra Tjeckslovakien på gränsen mot Tyskland. Tillsammans med andra sudettyskar bosatta i Eskilstuna har de utforskat sin historia i en studiecirkel i ABF:s regi. Roland Trübenbach och hans dotter reste i slutet av 1990-talet tillbaka till Aussig för att ta reda på mer om staden där Roland växte upp.
"Det som var väldigt sorgligt och påtagligt, var att alla sudettyskar var utrensade. Det fanns inga släktingar, vänner eller andra bekanta kvar i Aussig" konstaterade hans dotter efter hemkomsten.
Ett annat kapitel i Eskilskällan behandlar hanteringen av "lösdrivare" där den unga Agnes Bergströms öde lyfts fram. Som 13-åring anhölls hon för stöld och under en lång rad av år har hon sedan kontakt med sedlighetspolisen för att hon, som det heter i protokollen "icke på ringaste sätt visat att hon vill försörja sig med arbete" utan "driver omkring på stadens gator i tydligt syfte att erbjuda sig till manspersoner".
I "Våra amazoner - kvinnorna i det tidiga GUIF" lyfts idrottsföreningen GUIF:s kvinnliga idrottare under 1900-talets första hälft fram. Till en början var flickorna hänvisade till inomhuslekar och syjuntor - men 1928 beslutade GUIF att satsa även på kvinnlig idrott, i första hand på friidrott. 1942 började damerna även att spela handboll och kunde några år senare, 1956 titulera sig svenska mästare.
Eskilskällan finns att hämta på Eskilstunas bibliotek. Nästa nummer utkommer 2020.