Vi ses utanför Eskilstuna konstmuseum som har öppet trots coronan.
– Här är luftigt och gott om utrymme, håller man bara avstånd så är ett museum en väldigt bra plats just nu. Vi har lagt om vår pedagogiska verksamhet eftersom vi inte kan ta emot stora grupper och jobbar en del med digitala lösningar, men i stort sett fungerar verksamheten som vanligt även om vi har färre besökare.
Ebelingmuseet i Torshälla ingår också i Maria Hallbergs ansvarsområde och därifrån körs just nu live-sändningar från samlingarna på instagram och facebook.
– Vi erbjuder också konstpedagogik digitalt för den som sitter hemma i karantän.
Hur är ett bra konstmuseum?
– Det visar professionell och relevant konst på ett bra och intressant sätt. Trösklarna ska vara låga. Man ska inte behöva ha en massa förkunskaper för att få en upplevelse. Men det får också gärna finnas möjlighet till fördjupad kunskap. Pedagogik är viktigt. Och att själv få skapa i mötet med konsten ger perspektiv både på sig själv och omvärlden.
Var på skalan befinner sig Eskilstunas två museum?
– Jag tänker att vi hela tiden försöker nå dithän. Vi är inte ända framme, det finns hur mycket som helst att göra. Men vi jobbar på det.
Varför ska man titta på konst?
– För att konst, precis som andra kulturformer, fungerar som ett bollplank. Det öppnar upp till förståelse för hur andra människor har det och för det samhälle vi lever i.
Hur bestämmer ni vad som ska visas?
– Tillsammans. Jag är huvudansvarig men vi är flera som diskuterar. Det gör det intressantare eftersom vi alla kan ha olika ingångar och infallsvinklar. Vi försöker hänga med i vad som är aktuellt och hålla koll på olika konstnärskap som vore roliga att lyfta. Ett av mål är att kunna erbjuda ett utbud som gör att man inte nödvändigtvis måste åka till Moderna museet för att se intressant konst.
Vad skiljer museerna åt?
– Bådas huvudinriktning är samtidskonst, men på Ebeling försöker vi i någon mån mer att fånga upp närområdet, Sörmland och omkringliggande län.
Vad svårast med ditt jobb?
– Kanske är det när vi har många saker på gång parallellt, de där perioderna när det hopar sig. Jag vet iallafall vad som är allra roligast: Att försöka nå ut med och skapa förståelse för konsten. Dessutom ä det spännande att få utveckla och leda en konstverksamhet.
Du gillar att vara chef. Varför?
– Jag tycker om möten med människor och att arbeta framåt tillsammans med andra. Mina två drivkrafter är att förmedla konst och utveckla verksamheten. Att bara underhålla intresserar mig inte.
Konst var alltså det sista Maria Hallberg tänkt ägna sig åt. Ändå ramlade hon dit och har gjort en lång rad utställningar parallellt med jobb som konstkonsulent i Sörmlands län, intendent på Ebelingmusét - och sedan juni 2019 som chef för kommunens två konstmuseum, för Svenskt barnbildarkiv och för den offentliga konsten i Eskilstuna kommun.
Vad hände?
– Båda mina föräldrar var konstnärer i Halmstad. Som barn fick jag ofta frågan om inte jag också skulle bli konstnär. Det gjorde mig väldigt anti. Så när jag slutade gymnasiet hade jag inga tankar alls på konst, istället ville jag bli fotograf. På den tiden fanns inte så många kurser som förberedde för fotohögskolan, men jag hittade en konstlinje som också hade foto. Så jag började där - och upptäckte att jag tyckte det var väldigt roligt att teckna och måla. Sedan sökte jag till konsthögskolan Valand i Göteborg och gick där 1991-96.
Hur ser ditt eget konstnärskap ut?
– På Valand målade jag, men tyckte aldrig riktigt att jag fick ihop det jag ville berätta. När jag sedan var gästelev på konstakademien i Düsseldorf tog jag en paus från måleriet - och den håller fortfarande i sig. Istället har jag ägnat mig åt foto, text och ljudarbeten och alltid haft olika konstprojekt på gång parallellt med mina jobb. För några år sedan gjorde jag en utsmyckning på Örjans vall i Halmstad tillsammans med mina syskon.
De blev alltså också konstnärer?
-Ja, min bror har gått konstakademien i Amsterdam och min syster har jobbat som dockmakare, dockspelare och scenograf på Marionettteatern, men är numera trädgårdsmästare.
Beskriv dig själv med fem ord.
– Havsälskande, ambitiös, envis, kaffeberoende, stabil.
Vad gör du ensam en ledig dag?
– Är hemma. Dricker några kaffe latte. Läser medan jag äter frukost, kanske i sängen, och tar en bokpaus senare på dagen. Jobbar i trädgården medan jag lyssnar på ett radioprogram. Ser på film, Tar en springtur, gärna lång.
Hur lång?
– Som längst ett maraton, förrförra sommaren. Att springa är ett bra sätt att hantera allt när man har mycket omkring sig. Men i år blir det inga lopp. Iallafall inget så långt som maraton.
Hur är en bra kaffe latte?
– Grunden är goda bönor. Sedan får det inte vara för svagt. Dubbel espresso med mycket mjölk ska det vara. Och inte alltför varmt, då förstörs kaffesmaken.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du?
– Stoppar miljöförstöringen.
Hur ser framtiden ut?
– Utifrån klimathotet ganska dyster. Men jag väljer att vara optimist och se ljust på framtiden. Jag ältar inte. Däremot tycker jag det är extremt jobbigt just nu att ha mina föräldrar, som är i riskgruppen och dessutom ska flytta, 50 mil bort.
Vad äter du vid din sista måltid?
En kaffe latte och en riktigt god smörgås - surdegsbröd med mozarella, tomat och basilika.
Bästa bok du läst?
– Å, det finns många, men Haruki Murakimi och Carloz Ruiz Zafon är författare jag ständigt återkommer till.
Favoritkonstnär?
– Ingen speciell. Men två som jag tycker mycket om, från helt olika tidsepoker, är Eija-Liisa Ahtlila och Pierre Bonnard.
En egenskap du högaktar?
– Svårt att säga en enda. Men de här är viktiga: medkänsla, ödmjukhet och klarsynthet.
Vad gör dig riktigt arg?
– Orättvisor, intolerans och främlingshat.
Om du vore ett djur - vilket vore du då?
– Jag har svårt att ens tänka tanken att definiera mig som djur, men om jag måste välja något så blir det kanske ändå fiskmås. När jag bodde i Düsseldorf blev det tydligt hur mycket det halländska havet, färgerna, vinden och dofterna betyder för mig. Jag trivs bra där jag bor nu - men jag måste åka till havet ett par gånger om året. Det är något särskilt när skogen försvinner och landskapet öppnar upp sig. Något som lättar från axlarna och gör det enklare att tänka. Jag bor intill ett fält och ett vårtecken är när fiskmåsarna börjar landa utanför min trädgård. Om jag blundar så är det nästan som att vara vid havet.