Det nya samlingshuset placeras mellan domkyrkoplan och Månssons trädgård.
Det var hösten 2017 och domkyrkoförsamlingen hade just utlyst en internationell arkitekttävling för att förnya domkyrkan som mötes- och arbetsplats.
– Jag blev jättenyfiken, både som arkitekt och Strängnäsbo.
I all tysthet satte Markus Grieser igång och skissade på ett förslag. I juni i år, nästan tre år senare, deklarerade juryn att han tagit hem hela den prestigefyllda tävlingen – i konkurrens med 98 andra arkitekter från hela Europa.
Att han bodde i Strängnäs kände ingen i juryn till. Tävlingsbidragen var anonyma.
– Några av mina grannar var väldigt överraskade och kom in och bjöd på champagne när det blev offentligt, berättar Markus Grieser vars vinnande förslag har titeln ”Stora och små möten – för stora och små”.
Uppväxt i en liten by i delstaten Baden–Württemberg södra Tyskland, arkitektstudier i Frankfurt an Main och så vidare till Uppsala, Örebro och Strängnäs.
– Kanske var det meningen att jag skulle hamna just här. Man får förlita sig på livet, säger Markus Grieser som är både glad och stolt över att få vara med att utforma det nygamla domkyrkoberget.
Tävlingen avgjordes i två steg och när det stod klart att hans förslag var ett av fem som gått vidare till final tog Markus Grieser hjälp av sina kollegor på den danska arkitektfirman AART som nyss öppnat kontor i Stockholm. Han kontaktade också Lone-Pia Bach, professor i restaureringskonst för att få in specialexpertis i teamet.
– Projektet är för komplext för att utveckla ensam. Dessutom är det stimulerande att samarbeta.
Enligt tävlingsdirektiven skulle förslagen innehålla både invändig restaurering av domkyrkan, nya mötesplatser och moderna arbetslokaler för domkyrkoförsamlingens personal. Samtidigt måste hänsyn tas till det gamla domkyrkobergets kulturhistoriska värden.
– Jag greppade tidigt att kyrkan hade många outnyttjade eller underutnyttjade utrymmen. Ytor som stod tomma och som skulle kunna fyllas med verksamhet. Att dra nytta av topografin, kullen som kyrkan är placerad på, var en annan ingång för att hitta lösningar för nybyggnation.
I stora drag består ”Stora möten och små – för stora och små” av tre olika delar:
Et nytt samlingshus med informationscenter, mötesrum och café kopplat till domkyrkans bondkor via en underjordisk gång och hiss.
En ny foajé till Djäknegården.
En rad nya funktioner inne i domkyrkan. Det rymliga innanmätet får flera arbetsplatser, sakristian placeras bakom högaltaret för att bli mer tillgängligt, ett av vapenhusen skärmas av till ett separat kapell som kan användas för mindre dop och begravningar. Dessutom infogas en ny besöksplattform med utsikt både in mot kyrkan och ut över staden.
Markus Grieser funderade i steg ett på att förse domkyrkan med en utsiktsplattform i domkyrkotornet. Men insåg att en hiss i tornet var orealistisk av antikvariska och tekniska skäl.
–Utmaningen är att förnya varsamt, en kulturbyggnad kräver respektfull hantering. Men man måste samtidigt ha i bakhuvudet att en kyrka alltid varit funktionsstyrd och ständigt genomgått förändringar, säger Markus Grieser och visar på en tjock mur som fungerar som stötta till kyrkobyggnaden och förmodligen tillkommit någon gång i tiden för att väggarna hotade att börja röra på sig.
Största förändringarna i kyrkan blir i det så kallade bondkoret som ska dockas till det nya samlingshuset.
– Vi kommer att grävas oss ned i backen och koppla ihop byggnaderna med en hiss och en underjordisk gång i berget.
– Själva kärnkyrkan rör vi inte. Mittskeppet förblir oförändrat. Men entrén får en ny lösning så att besökarna inte kommer rakt in i pågående verksamhet.
”Toffelavstånd” var biskopens särskilda önskemål inför ombyggnaden.
– Idag ligger församlingens olika verksamheter långt ifrån varandra och domkyrkobacken är bökig att ta sig upp och ned för. Det har varit viktigt att få till en fungerande vardag där personal och besökare lätt kan orientera sig och nå varandra. Jag tycker att vårt förslag lyckats uppnå det målet på ett bra sätt.
Hur ser ditt eget förhållande till kyrkan ut?
Markus Grieser skrattar lite. De visar sig att han är snudd på uppvuxen i en kyrka. Mamma var organist i församlingen i den lilla by där han växte upp i. Som barn satt Markus och hans bror ofta intill kyrkorgeln när hon spelade.
– Det var en självklarhet att gå i kyrkan varje söndag när jag växte upp. Att söndag var vilodag var det noga med.
Det vinnande förslaget ”Stora och små möten – för stora och små” finns utställt inne i domkyrkan.
Numera går Markus Grieser inte så ofta i kyrkan, men han känner sig fortfarande mycket hemmastadd i miljön.
–Och det är jag väldig glad över. Båda mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt. Jag bodde i Uppsala då och det hände rätt ofta att jag cyklade till domkyrkan och satt där en stund bara för att få vara ledsen. Att vistas i kyrkorummet ger tid för eftertanke och reflektion i en hektisk vardag.
Tror du på Gud?
– Jag är ödmjuk inför tro och religion. Dessutom är kyrkan en viktig kulturbärare.
Varför blev du arkitekt?
Markus Grieser skruvar lite på sig och skrattar igen.
– Länge trodde nog många att det var musiker jag skulle bli, som mamma. Jag skulle iallafall definitivt inte bli arkitekt - som pappa. Men efter praktik på byggarbetsplatser vaknade ett eget intresse för arkitektur och byggnation. Via olika omvägar föll det till slut på plats - och jag sökte till arkitektutbildningen.
Under studietiden gjorde han en praktiktermin på Sweco i Örebro och efter examen erbjöds han jobb på företaget.
Vid det här laget har han bott och arbetat i 20 år i Sverige och i princip haft hela sitt yrkesliv här. Han säger att arkitektyrket har en annorlunda prägel i Sverige än i övriga europeiska länder.
– I Tyskland är rollen mer komplex. Där har arkitekten helhetsansvar för allt från upphandlingar och logistik till teknik och material. Gestaltning, byggnadstekniska lösningar och projektekonomi går hand i hand. I Sverige arbetar arkitekten mer i projektets tidiga skeden och kopplingen till genomförandet saknas oftast helt. Det bästa resultatet blir det genom samspel mellan samtliga parter, anser jag.
När blir det invigning?
– Det dröjer. Många diskussioner återstår, inte minst med länsstyrelsen som först måste godkänna planerna innan detaljprojekteringen kan börja. Länsstyrelsen kommer att följa och granska hela projektet och det är till stor hjälp för oss. En trygghet
Hela förslaget ”Stora och små möten – för stora och små” finns utställt i domkyrkan.
"Kanske var det meningen att jag skulle hamna just här. Man får förlita sig på livet", säger Markus Grieser som är både glad och stolt över att få vara med att utforma det nygamla domkyrkoberget.