Balsta har använts som bland annat arbetsinrättning, ålderdomshem och sinnessjukhus. Under Spanska sjukan användes det som extra epidemisjukhus.
Hela familjen, utom prosten Gustaf Elingius själv, drabbades av smittan och dog. På en stor minnestavla i Öja kyrka går det att utläsa hur pesten drog fram i prästgården. De som fick leva har en ros i handen med kronbladen vända uppåt. De som håller i en ros som slokar nedåt - dukade under. Många andra Öjabor lär också ha drabbats av prelatens ödesdigra Stockholmsresa.
Annars kom Eskilstunabygden hyfsat lindrigt undan 1710-13 års stora pestutbrott vet Elin Eriksson, antikvarie på Eskilstuna museum, att berätta. Hon har forskat i stadens 1700-talshistoria och arbetar just nu på en bok om tidsperioden.
–Man försökte hantera epidemin ungefär på samma sätt som idag, genom att stänga den ute. I oktober 1710 satte de styrande upp hårda regler för vilka som fick komma in genom stadens portar. Den som ville in måste visa upp ett friskhetsintyg.
Det är svårt att veta hur de drabbade själva upplevde sjukdomen, några personliga beskrivningar av 1700-talets pest har Elin Eriksson inte hittat.
– Det enda jag fått fram är några rader om att någon som hade vanföreställningar på dödsbädden.
I Stockholm dog två tredjedelar av befolkningen i pesten - orsakad av en bakterie som gav svarta bölder och blodförgiftning.
– Sjukdomen existerar än idag, men nu finns det bot. Att den drabbade så hårt på 1700-talet hade flera orsaker: Missväxt och Karl XII:s intensiva krigande hade försvagat befolkningen och bidrog till epidemins extrema dödlighet. Kungamakten försökte dessutom trycka ned oron för smittan för att skydda handeln.
Elin Eriksson, antivarie på Eskilstuna stadsmuseum arbetar på en bok om 1700-talets Eskilstuna.
Sjukdomar har alltid varit människans ständiga följeslagare även om de inte alltid krävt så många dödsoffer i ett svep som 1700-talets pest.
– Runt 1850 drabbades Eskilstuna hårt av kolera och många i Fristaden och på Västermalm dukade under. Sjukdomen orsakades av bakterier i smutsigt vatten. I spåren av koleraepidemin började staden bygga infrastruktur för vatten och avlopp.
Vid 1900-talets början härjade difteri, även kallad strypsjuka, och i Eskilstuna-Kuriren påmindes om förbudet mot att hålla barnkalas för att inte sprida sjukdomsbakterien vidare.
– Barn hade insjuknat och dött efter just barnbjudningar.
Nästa stora epidemiutbrott stod virusbaserade spanska sjukan för åren 1918-19.
Kaffefest på lasarettet.
–Precis som nu så försökte man möta smittan med karantän, munskydd och isolering, men också då enbart genom rekommendationer, inte tvång. Varje stad fick själv avgöra hur sjukdomen skulle mötas och i Eskilstuna infördes under en tid nöjesförbud. Enligt statistiken dog 92 personer inom Eskilstunas gränser i spanska sjukan mellan juli och december 1918. De flesta drabbades av svår influensa som övergick i lunginflammation.
Epidemivagn som körde patienter till epidemisjukhuset i Fristadsparken, nuvarande Rinmansparken.
Vagnen är tillverkad av C A Engströms vagnfabrik i Eskilstuna. Idag finns den på stadsmuseet.
– Många som dog var i 20 -årsåldern. De unga äldre, 50-70-åringarna, klarade sig bättre. Man tror att de hade en viss immunitet från tidigare influensautbrott i slutet av 1800-talet.
Från spanska sjukan finns fortfarande berättelser och vittnesmål bevarade. Elin Erikssons egen morfar drabbades och skickades ut på landet för att bli frisk.
– Det skulle vara väldigt intressant att få ta del av minnen av härifrån. Om någon har gamla dagböcker eller brev får de gärna höra av sig till mig.
Mot smittkopporna hittades vaccin redan i början av 1800-talet. I Sverige var det prästerna som ansvarade för vaccinationerna - som bidrog till att Sveriges befolkning ökade från 2,3 till 5,1 miljoner under 1800-talet.
Maria Hast och Maria Lundström Eriksson arbetade på gamla lasarettet.
På Löts sanatorium utanför Strängnäs bedrevs vård av tuberkulossjuka 1914-1960. Vaccinering infördes under 1940-talet.
Allmän poliovaccinering kom 1957 i Sverige. 1953- 54 hade ett stort utbrott av polio förlamat över 3000, de flesta barn. Fem procent av de 5000 diagnostiserade dog i ett tidigt skede.
Under 1710-talets pestepidemi försökte man hindra smittspridningen genom att hålla de döda borta från kyrkogården. Precis som avrättade och självmördare fick de begravas på annat håll.
Gamla lasarettet, som senare blev konstmuseum och numera är bostäder utmed Eskilstunaån. Stadens första lasarett låg i stadsparken, i ett gult hus som fortfarande står kvar.
Om prästen Gustaf Elingius i Öja berättas att han drog på sig biskopens vrede sedan det uppdagats att han nattetid, i skydd av mörkret, flyttat sina döda familjemedlemmar över muren och in på kyrkogården för att få ned dem i vigd jord.
Men Elin Eriksson har hittat belägg för att de pestdöda i Eskilstuna stad fick vila på den vanliga kyrkogården.
–Inför sommaren 1711 beordrades invånarna att gå ut i arbetslag och jobba i skift med att lägga tjocka lager sand över kyrkogården för att ingen stank skulle komma upp när det blev varmt.