För några år sedan var Vingåkers Folkets park färdig för grävskopan. Alltså den typ av grävskopa som demolerar och river ned.
– Det stod hinkar över hela golvet för att fånga in vatten som sipprade in genom taket. Ändå var det som en sjö invändigt, minns Rolf Einarsson.
Det var en sorg, för Rolf Einarsson mindes bättre dagar när han tog bussen från hemorten Regna för att lyssna på sångartister, dansa och spela på chokladhjul.
Med ett förflutet i politik och fackföreningsrörelse kände han extra starkt för parken som en gång byggdes för att arbetarrörelsen skulle ha någonstans att hålla sina möten och sammankomster.
Men ibland händer det sig att lyckohjulet snurrar åt rätt håll och två eldsjälar stöter ihop. Gnistor som kan förflytta berg uppstår.
Rolf Einarsson hade tagit sig en sväng till parken för att ta sig en titt på bedrövelsen. Slumpen ville att Heidi Lundberg just då var på plats tillsammans med sin kompanjon Marie Magnusson. De hyrde den gamla folkparken för sin loppisverksamhet, men var väldigt less på att kryssa mellan vattenhinkarna.
– Marie och jag hade bestämt oss för att försöka samla ihop tillräckligt med pengar för att åtminstone kunna reparera taket i köket, berättar Heidi Lundberg när vi ses i de nu nyrustade lokalerna en bit utanför Vingåkers tätort.
Hon bjuder på kaffe och egenkomponerad Windsorbakelse och berättar om sitt eget förhållande till folkparken.
– Den har ju alltid funnits i ens hjärta. Mamma och pappa var med i gammeldansens vänner och jag fick följa med hit redan som mycket liten. Här har man varit med om många roliga tillställningar.
Heidi och Rolf började spåna och aviserade sedan intresse för att komma med i styrelsen för folkparksföreningen.
– Vi tog hjälp av Folkets hus och parker på riksplanet och sökte pengar både hos Boverket och kommunen.
Merparten av det praktiska jobbet gjordes av ideella krafter. Precis som när folkparken anlades 1927 arbetade en hord av Vingåkersbor helt gratis för att få sin folkpark på fötter.
– Jag tror vi var åtminstone 34 personer som ställde upp ideellt. Det var fem, sex stycken här varenda kväll och snickrade och målade, berättar Heidi Lundberg.
Taket är lagat, väggarna målade, handikapptoa installerad, fönsterna utbytta. Och bokningarna står som spön i backen i den nygamla folkparken.
– Det händer saker hela tiden. Augustibasar, kakfrossa, barndisko, julkonserter, krogshower, fredagsdanser, mogendanser, bridge, yoga, bröllop, begravnings- och dopkaffe.
Heidi Lundberg räknar upp en hel lång lista av aktiviteter. Och hon har koll eftersom hon seedan en tid är deltidsanställd som kanslist och allmän fixare i huset.
Och Rolf Einarsson lägger till:
– Numera får vi dessutom många långväga bokningar. Det är ont om rymliga samlingslokaler med bra parkeringsmöjligheter i både Eskilstuna och Katrineholm. Men här finns hur mycket plats som helst.
På söndag eftermiddag får föreningen motta Katrineholms-Kurirens kulturpris för år 2019 för sitt arbete med att rusta upp den gamla folkparken. Priset är på 30 000 kronor. Hur pengarna ska användas?
– Vi har redan pratat ihop oss. Det får bli grundplåt till ett nytt dansgolv, säger Heidi Lundberg.
Och Rolf Eliasson fyller i:
– Det går inte att laga hur länge som helst. Jag har ju fyllt 85 och kan inte gå ned på knä och lägga i nya lameller längre.