Konsert
Queen in Concert
Eskilstuna Symfoniorkester.
Körer: Gamla stadens musikklasser, Ars Musica och Ăjebokören.
SÄngsolister: Magnus BÀcklund och Josefin HenebÀck.
Dirigent: Staffan SjösvÀrd.
LĂ€ngd: 1 timme och 30 minuter.
Lokomotivet, Eskilstuna
Lokomotivet var fullt Ànda upp till taknocken dÄ Queen hyllades med tre körer, en symfoniorkester, ett rockband och tvÄ sÄngare under lördagen. Resultatet var nÀrmast fullÀndat.
Det Àr inte utan Àngslan man traskar ivÀg till denna Queen-kavalkad. Det Àr ett riskabelt projekt som Eskilstuna symfoniorkester gett sig in pÄ. Risken Àr att det blir ett livlöst plagiat dÀr miljarder grejer kan gÄ fel. NÀr man ser hur mÄnga som ocksÄ befinner sig pÄ scenen blir man smÄtt paff. MÄste ha varit en 200 pers. Och vilka lÄtar ska de spela? Ska de ta de mest kanoniserade, de mest populÀra eller vÄga göra nÄgot busigt?
SÄ fort showen drar igÄng blir man emellertid lugnad. Det lÄter fantastiskt frÄn start. Ljudet i Lokomotivet Àr som alltid magnifikt. SÄngaren Magnus BÀcklund sÀtter tonen direkt, showar, rör sig runt i publiken, gör grimaser, kan alla moves en rocksÄngare behöver. Men tar han för mycket utrymme med sin yviga stil? Ingen fara. Orkestern och körerna tar igen det med rÄge senare.
MĂ€sterverket âBohemian Rhapsodyâ kommer redan som tredje lĂ„t. Körerna kommer till sin rĂ€tt, BĂ€cklunds röst rĂ€cker inte alltid till men lyckas Ă€ndĂ„ fĂ„ fram den dĂ€r operaaktiga musikalkĂ€nslan. Det svĂ„ra mellanpartiet med stĂ€msĂ„ng klarar alla galant. DĂ€remot uteblir trycket i rockcrescendot mot slutet, gitarristen Ă€r alltför blygsam. Men det Ă€r bara marginalanmĂ€rkningar i en annars makalöst storslagen show.
Ett av de bĂ€sta numren kommer med duetten âUnder Pressureâ, som BĂ€cklund gör med sĂ„ngerskan Josefin HenebĂ€ck. Det ska snart visa sig att allt svĂ€nger lite extra sĂ„ fort HenebĂ€ck visar sig pĂ„ scenen med all sin sprudlande sĂ„ngglĂ€dje.
Ska man vara petig, och det ska man som kritiker, sĂ„ slarvas den bitterljuva balladen âWho Wants to Live Foreverâ bort en aning genom att överlĂ„tas helt till körerna i stĂ€llet för en sĂ„ngsolist. Dessutom lĂ„ter Brian Mays music hall-pastisch âGood Companyâ som nĂ„got The Kinks gjorde bĂ€ttre redan pĂ„ 60-talet och passar dĂ„ligt in i helheten.
KvĂ€llens bĂ€sta nummer Ă€r en svĂ€llande, episk, nĂ€stan Ă„tta minuter lĂ„ng version av âThe Prophetâs Songâ. BĂ€cklunds sĂ„ng Ă€r makalöst bra, körerna sjunger kanon dĂ€r de manliga och kvinnliga rösterna maler sig mot varandra.
SĂ„ blir det extranummer, lagom nĂ€r folk börjar göra sig redo att spurta ut mot garderoben med nummerbrickorna i nĂ€ven. âWe Will Rock Youâ fĂ„r alla att stampa i golvet och BĂ€cklund och HenebĂ€ck sjunger en mĂ€ktig âThe Show Must Go Onâ. Hela konserten kĂ€nns dĂ„ plötsligt fullĂ€ndad i all sin storslagenhet.