Vi ses på Multeum dagen efter knivdådet i Visby. Jeanette Gustafsdotter kommer släntrande genom ett regnigt Strängnäs och jag som spanat efter någon stor svart regeringsbil missar henne nästan.
– Nej, jag har aldrig varit rädd, säger hon. Jag har jobbat mot hat och hot länge och brinner så starkt för frågorna. I min roll som VD för Tidningsutgivarna såg jag hur utsatta många lokaltidningsjournalister är, det var så mitt arbete började. Det är klart jag är försiktig, främst med tanke på min familj. Men om inte jag vågar stå upp – vem vågar då? Det som däremot verkligen bekymrar mig är hur kommunpolitikerna, de som lever och verkar mitt i lokalsamhället, ska orka.
Hon pratar snabbt och intensivt om sina hjärtefrågor: demokratin, journalistiken som demokratins grundbult, kulturen och hur den ska nå ut till alla oavsett bakgrund och plånbok, hur hon vill bidra till att sänka trösklarna så att fler får del av musik och teater, konst, litteratur och dans. Under sina år som jurist, journalist och medieexpert har hon ständigt haft demokratin i fokus, men det är först när jag lyckas få henne att berätta lite om sin ursprungsfamilj som jag får klart för mig varifrån drivet kommer. Och varför hon tackade ja när Magdalena Andersson fick en vakans sedan miljöpartiet lämnat regeringen i november förra året.
– Jag såg det som en fantastisk möjlighet att forma politiken inom de områden som jag jobbat med under så många år.
Vad har du hunnit?
– En utredning tittar just nu över kultursamverkansmodellen. Jag hoppas det ska ge nycklar till hur unga får en meningsfull fritid som både ger delaktighet och bryter segregationen. Biblioteksstrategin vi tagit fram ska jobba på tillgången på bibliotek, också en ytterst viktig fråga. Vi befinner oss förresten just nu i en kommun som lyckats mycket bra. Kulturskolan i Strängnäs ger alla unga möjlighet, oavsett bakgrund och plånbok, att utöva och ta del av kultur.
– Vi har fördubblat medlen till skapande skola och kulturskolor för att öka intresset bland barn och unga och på så sätt fylla på.
– Häromveckan kom en ny medieutredning som ska ge verktyg för att stötta lokaljournalistiken och dessutom presenterades nyligen ett åtgärdsprogram mot rasism.
En färsk undersökning pekar på att publiken inte kommit tillbaka efter pandemin.
– Det var pandemin i två år och det tar lång tid att bryta nya beteenden. Men jag tror stenhårt på att uppleva kultur på riktigt och att det är det som betyder mest för människor.
En del menar att den offentligt finansierade kulturen är för smal och bara når redan frälsta.
– Just därför måste vi fokusera och jobba aktivt med barn och ungdomar. Lilla Sverige är världens andra största musikexportör. Det är för att vi fått in barn och ungdomar tidigt via musikskolan. Vi måste hela tiden jobba aktivt för att väcka intresse.
Hur ser du på glappet mellan populärkultur och finkultur?
– Det vore väldigt farligt om en politiker pekade ut vad som är populärkultur eller så kallad finkultur. För mig är kulturbegreppet oerhört brett. Jag njuter faktiskt både av dansbandsmusik och klassiskt. Jag skulle aldrig kunna välja.
Hur hamnade du i Strängnäs?
– När jag träffade min sambo bodde jag i Stockholm och han i Örebro. Länge var vi särbos och körde varannan helg. Strängnäs låg väldigt lagom till, det kände som att det kunde vara färdigkört när man kommit så långt. När vi sedan diskuterade att skaffa ett gemensamt fritidsboende så vi började vi reka här. Jag hade aldrig varit i Strängnäs tidigare, men behövde bara köra in, så var det klart för mig. Jag blev kär direkt. Det är viktigt med ett kulturarv för att kunna se både bakåt och framåt och samtidigt förstå sin samtid, det kan man här.
Och Thomasgymnasiet?
– Precis innan pandemin hade jag blivit klar med min utbildning till gymnasielärare. Och en bit in i pandemin började det komma signaler om att många skolungdomar hade problem med distansundervisningen. Så jag hörde av mig till Thomasgymnasiet och frågade om de behövde hjälp. Jag hoppade in och satt på skolbiblioteket och gav framförallt stöd till treor som skrev sina gymnasieuppsatser
En färsk lärarexamen. Vadan detta?
– När mina ungdomar började flytta hemifrån blev det väldigt tunt med unga i min närhet. Jag har alltid tänkt att den dag jag blir pensionär ska jag börja hoppa in extra om gymnasielärare – jag tror väldigt mycket på generationsutbyte. Jag gick en distansutbildning och pluggade varje helg i ett och ett halvt år. Det var enormt berikande även om min sambo väl inte tyckte det var riktigt lika kul...
Du gick med i socialdemokraterna bara några dagar innan du blev minister.
– Det stämmer, men däremot har jag varit socialdemokrat i hela mitt liv, det har aldrig varit någon tvekan om vad jag ska rösta på. Jag fick från tidig ålder lära mig vilket fantastiskt samhälle vi fått och hur tacksam jag skulle vara för att det fanns studielån och studiebidrag som gav den som ville chansen att studera. Mina föräldrar fick bara gå sju år i skolan, men tog del av bildning och kultur på många andra sätt. Vi gick på biblioteket, på museer och på teater, det var deras sätt att skaffa sig insikter. De var inte politiskt aktiva men självklara socialdemokrater. Pappa var med och räddade judar som flydde Danmark på fiskebåtar under andra världskriget. Att stå upp för människovärdet var "ens förbannade skyldighet" sa han och så var det inte mer med det.
Hette pappa möjligen Gustaf?
– Ja, mitt efternamn är ett sätt att hedra honom. Han gick bort under pandemin och fick aldrig uppleva att jag blev minister.
Har dina syskon också studerat?
– Min syster valde att börja jobba tidigt. Hon är en av de där samhällspelarna som oavbrutet gått till sitt jobb som undersköterska under alla år. Hon läser oerhört mycket och älskar dansbandsmusik lika mycket som jag. Vi är båda präglade av våra föräldrars stora kulturintresse.
Vi går ut och tar några bilder. Det spöregnar, men Jeanette Gustafsdotter är glad. "Jag har just lagt ny gräsmatta".
När vi skiljs åt vänder hon in mot biblioteket igen.
– Jag har precis avslutat "Isbrytare" av Kristina Ohlsson. Nu ska jag låna en ny deckare. Annars blir det mest faktaböcker, men på somrarna gillar jag att läsa deckare.