Det var på Svenska deckarakademins hemsida som nyheten dök upp under fredagen, att Thomas Böös hastigt avlidit den 11 november, 78 år gammal.
Böös, som var förste bibliotekarie på dåvarande Eskilstuna stads- och länsbibliotek, lyckades 1989 få igenom en satsning på ett svenskt deckarbibliotek i just Eskilstuna. Fram till 2011, då han gick i pension, var han även dess bibliotekarie.
Förebilden var det berömda Bibliothèque des Littératures Policières, det franska deckarbiblioteket i Paris, dit han åkte 1988 för att studera hur det var uppbyggt. Han kom hem full av entusiasm och började bearbeta Eskilstunas kulturpolitiker för att starta en svensk motsvarighet, berättar Johan Wopenka i sin nekrolog på Svenska deckarakademins hemsida.
Året efter att deckarbiblioteket öppnade blev också Thomas Böös invald som ledamot i Deckarakademin.
– Men jag vill inte beskriva mig som deckarfantast. Snarare som kritisk kännare, sa Thomas Böös till Dagens Nyheter inför öppningen 1989.
Till samma tidnings reporter berättade han också att han läst deckare så länge han kunde minnas.
Själva grundstenen till biblioteket var 1600 volymer av svenska originaldeckare – en nära komplett samling – som man köpt in av samlaren Otto Holm, före detta chef vid kriminalpolisen i Stockholm. Den 7 maj 1989 öppnade deckarbiblioteket.
Därefter har flera stora donationer inkommit från bland annat Jörgen Elgström och Sjöwall-Wahlöö, vars fackböcker fyller ett par hyllmeter nere i Stadsbibliotekets källare. Forskare kan i dag begära ut volymerna och läsa dem.
– Det har varit ett ovärderligt arbete som han har genomfört, säger Birgitta Edvardsson, chef på Eskilstuna stadsbibliotek.
– Det är klart att vi är väldigt stolta över att ha Svenska deckarbiblioteket som är ett forskningsbibliotek men också över kontakterna med Svenska deckarakademin där han också var ledamot.
– Vi tänker på hans nära förstås, säger Birgitta Edvardsson.
Böös var också verksam i Deckarakademin under många år där han bland annat var dess sekreterare 1992–95 och skattmästare 2003–06.
"Hans intresse för deckare och deckarbiblioteket behöll han livet ut, och att biblioteket blivit den institution det är i dag med unika samlingar med såväl kriminallitteratur som fackböcker om denna är till stor del hans förtjänst. För det är han för all framtid värd heder och uppmärksamhet", skriver akademikamraten Johan Wopenka.