Ulke Johansson under en spelning på den legendariska klubben Blå i Eskilstuna. Året var 2001.
Dia Psalma är Strängnäs genom tiderna mest kända band, med stora framgångar i mitten av 90-talet i samband med hyllade folkpunk-albumet "Gryningstid" som såldes i över 100 000 exemplar. Bandet startades under namnet Strebers 1985 och är fortfarande kultförklarat i punkkretsar. Ulke är sångare i båda banden som flera gånger lagt ner och därefter återuppstått.
– Det var annorlunda tider då. Vi hade nog tur att radion började spela alternativ musik i samband med att vi startade Dia Psalma. Men det var konstigt, vi hade ingen aning om att vi skulle bli så stora. Att ett punkband dessutom blev grammis-nominerat, det var väldigt konstigt, minns Ulke.
Den som sett Ulke Johansson på scen vet vilken energi och punkpondus han har. Men vid sidan av scenen framträder en annan Ulke som är mer skygg. Han gör sällan intervjuer och syns inte i offentliga sammanhang.
Hur var det att plötsligt bli känd i hela Sverige?
– Jag tycker att det blev för mycket. Det var ju till och med så att det var jobbigt att gå omkring i Strängnäs för att alla skulle ha autografer. Personligen trivs jag inte alls med det.
Hur hanterade du det?
– Vi tog en paus 96-97 och då låste jag in mig. Det var så skönt att slippa ha folk omkring mig. När vi tog en paus fick jag också njursten vilket gjorde att jag låg hemma i ett par år. Jag träffade nästan ingen och hade ont hela tiden. Men det gick bra om jag låg i soffan. Den här tiden gjorde mig mer tystlåten än tidigare.
1994 och några år framåt var du igenkänd överallt, i dag känner få personer igen dig. Hur är den kontrasten?
– Det är stor skillnad. Förra veckan kom det fram en person och frågade om det inte var jag som hade jobbat på Systembolaget tidigare. Han sa inget om att jag är sångare, han var bara intresserad av att jag jobbat på Systembolaget för 26 år sen. Det är ganska skönt, jag gillar inte att stå i centrum, även om det är kul med fans också.
Under den framgångsrika perioden, förändrades du som människa?
– Ja, det gjorde jag. Jag blev mer inåtvänd och var tvungen att skärma av mig. Omgivningen förändras också, det var nog en del som blev avundsjuka på vår framgång. 1997 lade vi ner, det blev för mycket. Jag ville hellre ha musiken som en hobbyverksamhet.
På den tiden levde du på musiken, men sedan 1997 har ni återförenats och lagt ner flera gånger. Hur har det fungerat ekonomiskt?
– Det gick att leva på pengarna från Gryningstid i två-tre år. Ärligt talat är det den bästa inkomsten jag har haft, men jag var dum som inte lade undan pengar. Jag fick leva på sparlåga sen. Vi var vana vid att få några tusenlappar tidigare, men helt plötsligt kom hundratusentals kronor. Det blev helt konstigt.
Hur gick det ihop med ständiga turnéfester?
– Det var för mycket fest, man åkte ut på turné men gick aldrig och lade sig för att sova. Det går inte att hålla på så där. Nu den senaste tiden har vi faktiskt haft ölstopp på spelningar, ingen i bandet får dricka något. Några har blivit nykterister.
Dia Psalma under en spelning i Eskilstuna.
Ulke Johansson bor i stadsdelen Ulvhäll i Strängnäs med sin sambo. Han är arbetslös just nu, men hade nyligen praktik på Gripsholms slott som vaktmästare men eftersom han inte ansågs ha varit arbetslös tillräckligt länge får han ingen ersättning för praktiken. Ulke har alltid försökt att leva på musiken, utan extrajobb trots att det egentligen inte har gått.
– Det är en frihet, får man ihop till hyran så är det ganska skönt att kunna göra musik i stället för att jobba, säger han.
Efter 2017 beslutade Dia Psalma att ta en ny paus, men Ulke Johansson har fortsatt att göra musik som inte riktigt passat in i Dia Psalma-kostymen.
– Jag skulle nog kunna göra någon sologrej, men jag vill inte att skivan heter "Ulke". Kanske samlar jag ihop ett gäng musiker och förhoppningsvis ger jag ut något på Spotify redan i år. Det blir en stil som kan beskrivas som Dia Psalma blandat med folkvisor.
Kommer du åka på turné med Dia Psalma eller Strebers igen?
– Jag hoppas att det blir turné snart igen. Men den senaste skivan är tio år gammal. Även om folk inte vill höra nytt så skulle det kännas bättre att ge ut något nytt innan vi åker ut igen. Man vill utveckla sig själv. Utan coronasmittan hade vi kanske spelat, det var faktiskt tal om några spelningar i Japan i år.
Dia Psalma under en spelning på klubben Raw i Eskilstuna.
Har ni fans i Japan?
– Ja, så är det. Det kom ganska många brev från Japan på 90-talet och ibland kommer det folk från Japan på våra spelningar. De kan vara hysteriska, men backstage är de väldigt lugna. Det var synd att resan till Japan inte blev av.
Nu när det inte blir någon resa, vad har du för planer i sommar?
– Jag ska renovera hemma, men jag måste också spela in låtar så fort som möjligt. Egentligen är man dum som inte gjort mer musik – och nu är jag arbetslös... Kanske hade det varit bättre att fortsätta satsa efter "Gryningstid" trots allt.