Nominerad
Eskilstuna-Kurirens Kulturpris
Markus Maskuniitty, valthornist
Han är inte superkänd i Eskilstuna, även om det är där han bor. När han inte arbetar som professor vid musikhögskolan i Hannover, vill säga. För Markus Maskuniitty är i sanning en kosmopolit som harvat runt på Europas stora klassiska scener sedan 1990-talet.
För många Eskilstunabor trädde han dock fram på scenen första gången i somras under Picnic i parken med sin fru och dotter som också spelar valthorn. Där tutade han bland annat loss i ett flera meter långt alphorn till mångas förtjusning.
Frågar man honom själv var det också ett av det gångna årets höjdpunkter.
– Det har varit mycket resande som vanligt, säger Markus Maskuniitty om året 2019. Jag bor ju i Eskilstuna men jobbar mest i Stockholm och i Hannover.
I Stockholm spelar han i Kungliga Filharmonikerna sedan 2007 och tillsammans med orkesterns dirigent Sakari Oramo släppte Maskuniitty sin första soloskiva för valthorn i april förra året, med musik av kompositörer som Schumann, Saint-Saëns och Glière.
– Det var ett stort projekt som tog tre år att färdigställa. På CD:n finns några av de största och svåraste verk som har skrivits för horn och orkester, säger Markus Maskuniitty och berättar att skivan har fått fina recensioner och nominerades till en International Classic Music Award.
Valthornet kom in i hans liv när han var nio år gammal och upptäckte att det passade honom utmärkt eftersom han är vänsterhänt. Valthornets ventiler trycks nämligen med vänsterhandens fingrar.
– Jag blev direkt kär i valthornets klang. Det kan låta mjukt, nostalgiskt och romantiskt, men också strålande, episkt och heroiskt. Valthornet låter som skogen, jakten och forna tider.
Maskuniittys hela liv har präglats av musik och resande sedan 1980-talet. En gång i början av 1990-talet var han på turné i Tyskland och uppmärksammades av den legendariske superdirigenten Claudio Abbado som imponerades och bad honom göra en audition för Berlinfilharmonikerna. Några år senare spelade Maskuniitty valthorn i just denna prestigefyllda orkester.
– Finland är ju mitt första hemland, men Tyskland är det andra, säger han. Jag fick ett solohorn-jobb i Berlin 1994 och flyttade dit från Helsingfors.
Sedan år 2000 har han varit professor på musikhögskolan i Hannover.
– Jag älskar att hjälpa unga människor förverkliga sina drömmar om en karriär som musiker.