Emma Parnesten är hörselskadad - och hennes danslärare Hanna Jokela utbildad i teckenspråk. Tillsammans med sångerskan Emilia Öhlin framför de "Kärleksvisan" under kulturkonventets sista dag - en lördag som proppats full med kultur av alla de slag och snitt.
Entrén är fri och på plats finns William Spetz, Mark Levengood, Melodikrysset, Queenkonsert, Emil Jensen, luftakrobatik, flygande tefat, graffittiworkshop, dragspel och storband.
Men också Eskilstuna dansakademi där Emma Parnesten och Hanna Jokela ingår. Emma är 15 år och har dansat sedan hon var 8. Till sin hjälp har hon haft Hanna. Den dans de visar på lördag bygger helt och hållet på teckenspråket - men i förstorad form.
Istället för att enbart teckna med händerna vidgar de rörelserna så att de blir till dans.
– De finns många likheter mellan teckenspråk och dans, säger Hanna Luhanko Ehrlund, konstnärlig ledare för Eskilstuna dansakademi som numera ingår i ABF.
– Båda uttrycksformerna är ett inkluderande språk som funkar för alla. Dessutom blir den tecknande dansen till ett så otroligt vackert kroppspråk. Jag tror att Emmas och Hannas framträdande kommer att bli ett inslag som sticker ut nu på lördag.
Två gånger tidigare har Emma Parnesten och Hanna Jokela teckendansat. På dansskolans 40-årsjubileum förra året och vid julpaketöppningen på Fristadstorget som en av luckorna i december månads adventskalender.
Emma Parnestens hörselnedsättning är medfödd, men det tog ganska många år innan allt föll på plats och hon fick en diagnos. Därför dröjde det till sexårsverksamheten innan hon fick börja lära sig teckenspråk. Eftersom Hanna Jokela är moster till Emma så fick också hon möjlighet att delta i teckenspråksundervisning.
Ingen av dem tycker att språket är särskilt svårt att ta till sig.
– Det är väldigt logiskt. Om man bara vill så lär man sig snabbt, säger Emma Parnesten som kommunicerar på flera sätt, både med teckenspråk och tal, men är beroende av att se den hon pratar med för att uppfatta allt rätt.
Det blir nästan som att ha ett hemligt språk tillsammans?
– Ja, ibland använder vi det så, medger Emma.
Och lär oss sedan två tecken att användas vid behov.
Två fingrar i pannan som viftar bakåt är tecknet för kanin. Vänder man dem åt andra hållet och viftar med fingrarna framåt - så drar man en svordom. En framåtvänd kanin är nämligen tecknet för fan själv...