Det är nästan 50 år sedan Stefan Ahlin ställde frågan till sina kompisar Håkan Carlsson och Tommy Pettersson: "Ska vi starta ett band?"
Klart de skulle!
Första replokalen blev familjen Carlssons pannrum och bandet döpte de efter noga övervägande till Grave, det lät tufft och bra.
– Vi spelade sånt vi gillade själva. Just då var det den brittiska popvågen som gällde. Deep Purple, 10 Years After, Status Quo och Procul Harum. På den tiden fanns åtminstone 10 ungdomsgårdar i kommunen så vi turnerade runt, minns Håkan Carlsson.
Efter ett tag bytte de namn, skaffade scenkostymer och idolkort och såg till att blanda upp sina spellistor med en smula mer lättillgängligt material: Beatlesdängor, Elvislåtar och Creedence Clearwater Revival.
– De som dansade till oss kunde oftast sjunga med.
I mitten av 1970-talet hade ryktet om det dansvänliga bandet från Torshälla nått ut över landet. Den blå-gula turnébussen gick varm med ett 15-tal spelningar varenda månad - samtidigt som alla medlemmarna jobbade heltid med annat. Thorleifs toppade rikslistan men på 36:e plats hade Gul å Blå ändå fullt upp. Det dansades helt enkelt för allt vad tygen höll från norr till söder.
– Ett tag hade vi kontrakt med Baldakinens dansrestauranger och spelade över hela landet. Ställen som Sandgrund i Karlstad, Klippan i Västerås och Nivå i Göteborg.
Medlemmarna har varierat under åren - exakt vilka som var med och när går att studera i nyutkomna "Från pannrummet till Folkparkerna eller från Grave till Gul å Blå Torshällas stoltheter"(Vaktel förlag) som skrivits av Kenneth Alsterklev.
I boken blandas idolkort och spellistor med bilder på de T- shirts som Gul å Blå tryckte upp - liksom bandets skivor med låtar i kronologisk ordning.
Dessutom finns QR-koder utlagda för den som vill få en genväg till Gul å Blå på youtube.
Och anekdoter från turnéerna förstås. Som den gången dieselpumpen gick på bussen eller när de var tvungna att få poliseskort för att alls få hem åbäket.
Samt refuseringsbrevet från Björn och Benny på Polar Music AB med tack för visat intresse.
Boken bygger på bilder och medlemmarnas minnen. Håkan Carlsson konstaterar att det senare är en opålitlig källa:
– När den väl gått i tryck upptäckte man ett och annat fel på årtalen.
Men en riktig nostalgibok för Gul å Blås fans har det iallafall blivit!