Carol Farber och Olga Öhlund leder burleskklassen. Att dansa med rekvisita, till exempel en stol, är en del av burlesken. I januari planerar gruppen att visa upp sina färdigheter för vänner och anhöriga.
Klackarna har höjd. Hattarna likaså. Volymen i högtalarna är maxad och på dansgolvet kämpar var och en hårt vid sin stol för att få synk på armar och ben, huvud och händer, till Chers "Welcome to Burlesque".
Längst fram, så att alla kan följa hennes rörelser, står Carol Farber, kursledare tillsammans med Olga Ölund.
Idén att starta studiecirkel dök upp efter Carol Farbers 50-årskalas förra sommaren.
– Jag hade en liten utomhusfest på grund av coronan och fick för mig att överraska gästerna med ett burlesknummer.
För inte alla av hennes vänner hade koll på att hon dansade burlesk på professionell basis under 1990-talet.
– Jag jobbade i fem år på en kabaré i New Orleans, berättar Carol Farber som ursprungligen kommer från Alabama och en gång drömt om att dansa på Broadway.
Ballet, jazz och showdance – allt har hon på sitt CV.
– Men sedan flyttade jag till Sverige och började plugga istället.
Efter kalaset kom en hel hop med kompisar och ville att hon skulle lära dem att dansa med rekvisita – stol, hatt, handskar och höga klackar.
Glitter, handskar och höga klackar är en del av burleskens rekvisita.
Carol Farber är väl medveten om att det finns många föreställningar om burleskdans som något som anspelar på strip-tease och sex.
– I själva verket är burlesk en gammal komedigenre som driver med det alltför uppblåsta. Man kan lika gärna kalla det för musikdramatik som vill få folk att skratta. Burlesk gör narr av det som vill vara superallvarligt och alltför seriöst. Och att klä av sig är inte alls nödvändigt. Syftet är att öva kroppskontroll, lära sig att stå snyggt och hålla en pose.
– Vi är vanliga kvinnor: Taxichauffisar, kontorsråttor och mammor som bygger självförtroende i hur vi rör oss. Samtidigt som förstås vi har väldigt roligt tillsammans.
Siv Eriksson, verksamhetsutvecklare på Sensus i Eskilstuna, sticker inte under stol med att hon till en början var lite fundersam över att ta in burlesk under studieförbundets vingar.
– Jag visste inte ens vad det var när jag fick frågan och tänkte :"Är det verkligen folkbildning?" Men som jag ser det handlar det om att stärka sin egen självbild. Vilket ju ytterst är en livsfråga.
1920-talet är inne igen. Precis som de klänningar som Sofie Tenser,Carol Farber och Olga Öhlund har på sig.
Den som sett "Sugar – I hetaste laget" med Scenknuten i Eskilstuna i höst känner förresten igen både rörelser och klädstil.
– Ja, det är stor Great Gatsby-hysteri just nu, säger Carol Farber. "Sugar" utspelade sig ju också på 20-talet. Det är som om decenniet går igen nu hundra år efteråt.