Första veckan i juli var enligt statistiken den varmaste veckan som någonsin registrerats globalt och även i Sverige har vi fått vår beskärda släng av värmebölja. Själv har jag, bokstavligen, svettats ett antal förmiddagar på balkongen med min femte spänningsroman.
Inte oväntat har värmeböljan alltmer letat sig in i kriminallitteraturen. Klimatrelaterad eller inte, hettan har till och med blivit antagonisten i en egen subgenre, brandthrillern, med titlar som Pernilla Ericsons ”300 grader” och Anna Granlunds serie om brandingenjör Jessica Frank som inleddes med ”Den röde hanen”.
Sommarhettan är också en perfekt fond för psykologiska thrillers med laddade relationsdraman i fokus. Klas Ekman använder den i ”Kusinen”, ett snyggt utmejslat triangeldrama på en sommarö. Semestersolen lyser även över Stefan Ahnhems ”Bytet” där två par byter bostad, ett i Kalifornien och ett i Stockholm.
I Anna Tells ”Det sanningen döljer” blir en polis mördad i ett högsommarvarmt Karlstad och i Victor Pavic Lundbergs "En förlorad sommar" råder rena karibiska hettan när journalisten Loa Bergman tvingas återvända till sin hemstad Mariestad då en kvinna försvinner.
Även Sofie Saranbrants ”Parasiten” börjar med att brända kvarlevor av en kropp hittas en varm sommardag på Drottningholm och i Christoffer Carlssons "Levande och döda" sker ett mord en julidag i lilla Skavböke som ger ekon till ett annat mord på 90-talet.
Värme har dock alltid varit ett tacksamt element i spänningsromaner då den kan ladda berättelserna med en extra dimension av febrig nerv. Som yngre slukade jag James Lee Burkes romaner om New Orleans-polisen Dave Robicheaux just för skildringen av träskmarkerna kring Louisiana där värmevågorna ofta dallrade i luften på ett sätt som nästan gick att ta på. Jag var också ett stort fan av Elmore Leonards hårdkokta deckare som ofta utspelar sig i soldränkta Florida.
Kanske utövade värmen en exotisk lockelse på en frusen ung nordbo, då.
Nu har hettan plötsligt blivit allvar när vi ibland närmar oss samma klimat även här.
Johans 3 tips
En instängd man
Per Hellgren (Albert Bonniers förlag)
Det är juli 1958 och högtrycket ligger som en kupa över Västmanland där polisen utreder ett bestialiskt sexualmord på en äldre kvinna. Av vittnen får de höra att en cyklande man iakttagits i området. Samtidigt i mars 1965 i Stockholm hittas en död man skjuten i en lägenhet, ett mysterium som gäckar polisen. Hur har gärningsmannen tagit sig ut ur lägenheten som är helt tillbommad inifrån? Årets bästa deckare hittills? Per Hellgren får en inte bara att känna svetten i varenda por hos karaktärerna, den är även ett mästarprov i gestaltning och detaljrik som få. Man blir inte förvånad över att författaren tidigare har skrivit en bok om Per Wahlöö. ”En instängd man” är i samma anda som Sjöwall & Wahlöö med sin realistiska skildring av polisens mödosamma arbetsmetodik och når nästan upp i föregångarnas klass.
Himmelskriket
Mons Kallentoft (Forum)
Den tolfte i ordningen i författarens Malin Fors-serie ångar inte bara av sommarhetta. Premissen är verkligen en förälders värsta mardröm. En dallrande het augustidag påträffas en liten pojke död i en bil. I bilen sitter hans mamma med sonen i famnen. Av allt att döma har hon glömt den sovande pojken i bilen. Det visar sig att hon har nyligen har varit utbränd och inte kan lita på sina minnen. Det är spännande så att kallsvetten dryper innanför tröjan och Kallentofts lite aviga, men nerviga prosa ger verkligen en extra dimension till ett värmeplågat Linköping. Han ställer också en del svåra frågor: ska man kunna orsaka ett barns död utan att straffas för det? Och hur ska man döma en som redan fått värsta tänkbara straff?
De försvunna
Caroline Eriksson (Forum)
Det är en solig sensommarkväll och Greta, Alex och dottern Smilla tar båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran. Medan de andra går iland på en ö stannar Greta kvar i båten. När de inte kommer tillbaka går Greta efter och börjar söka febrilt efter Alex och Smilla. Det visar sig snart att relationen med Alex har destruktiva drag och att Greta även tyngs av en dramatisk händelse i barndomen. Det är inte ofta man läser spänningsromaner som är fullständigt oförutsägbara, men Caroline Eriksson lyckas skapa en febrig och förrädiskt hallucinatorisk labyrint där ingenting är vad det först verkar. Gastkramande i det lite slitna ordets verkliga bemärkelse.
Johan Brännström är journalist och deckarförfattare.