"Vad tycker du om Camilla Läckbergs böcker då?" Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan, särskilt sedan jag blev med egen deckarsida i tidningen. Ofta hörs det att frågeställaren förväntar sig en rejäl sågning av deckardrottningen. Men låt mig istället berätta varför jag ser fram emot att sätta tänderna i nyutkomna "Gökungen", den första boken i Fjällbackaserien på fem år.
Man kan säga mycket om varumärket, influencern, företagaren Läckberg. Man kan säga mycket även om författaren Läckberg. Framför allt att hennes stilistiska förmåga är kass, vilket gör att det ofta blir både plumpt och överdrivet. Men den jag aldrig någonsin kommer att ifrågasätta är berättaren Camilla Läckberg. När jag läser deckare förväntar jag mig sällan att få någon litterär upplevelse. Jag är ute efter spänning, drabbande öden och svar på frågan vad som får en människa att vilja döda en annan.
Få kan som Camilla Läckberg paketera detta i fängslande berättelser. Medan hjältinnan Erica Falk grottar ned sig i något gammalt fall utreder hennes man Patrik och hans kollegor ett nytt mord. För läsaren är inte frågan om de båda fallen hör ihop utan hur. Själv kan jag knappt gå på toaletten eftersom jag vill komma framåt i berättelsen. Om inte det är ett tecken på bra berättande vet jag inte vad som är det. Det kassa språket då? Äh! Det är bara att kisa lite så märks det inte så mycket.
Per Johansson är frilansjournalist, manusskribent åt podcasten Svenska Mordhistorier och har tidigare varit kriminalreporter.