Inget ställer livet på sin spets som en graviditet. Speciellt om den är oplanerad efter ett one-night-stand. Och man inser att pappan är aikido-läraren på prova-på-lektionen som man precis kommit för sent till.
Ovanstående premiss låter kanske lite förvirrande, men det är bara början på alla prövningar som Rakel får gå igenom i "Ninjababy".
Rakel (Kristine Kujath Thorp) är 20-nånting och har definitivt inte moderskap på sin lista över livsmål, hon vill helst resa runt jorden och bli serietecknare. Men någonstans på vägen har luften liksom gått ur henne.
I filmens inledning bor hon i ett på gränsen till osanitärt rum med sin nästan overkligt överseende rumskompis. Hon har inga pengar, festar mycket, har mystiskt gått upp i vikt och vill dricka litervis med tropisk juice.
Historien utspelas i ett ganska grått och trist Norge, mestadels i miljöer dit oljepengarna aldrig har sipprat ned.
Men diskbänksrealismen mjukas upp av de illustrationer som dyker upp ibland. Serietecknaren Rakels känslor understryks av pirriga streck i hjärttrakten och det där luriga fostret dyker också upp i tecknad form och snackar med Rakel i tid och otid.
Över huvud taget är filmen rolig, dråpliga situationer staplas på varandra, man skrattar högt flera gånger. Rollfigurerna är också mysiga. Speciellt den där aikido-läraren, Mos (Nader Khademi), som gillar rollspel och doftar som smör, är en charmig bekantskap.
Och Pittjesus – fråga inte – är också kul.
"Ninjababy" bygger på en serieroman av Inga Saetre, som har skrivit manus till filmen tillsammans med regissören Yngvild Sve Flikke. Duon lyckas verkligen med att göra något nytt och fräscht av en story man har sett många gånger förr.
"Ninjababy" är inte perfekt, mot slutet känns det som att en eller två pusselbitar in i Rakels psyke fattas.
Men det är en modig och rolig film, som vågar utmana tankar om moderskapet och hur man "bör" känna som kvinna – och man – när spermien har träffat ägget, så att säga.