Lia Boysen bor sedan länge i Stockholm, men växte upp strax utanför Katrineholm. Hon är aktuell med Viaplays orginalserie "Två systrar".
Hjärtat i serien är två unga tjejers kamp i en allt ytligare och råare huvudstad. Bristande självkänsla, pressen att ha ett perfekt liv – både i verkligheten och på sociala medier – ständigt uppvaktande av män med dåliga värderingar är bara en del av vad seriens huvudpersoner måste kämpa med.
En av de viktigaste birollerna är huvudpersonernas mamma, spelad av Lia Boysen, som efter några tuffa år av sjukdom och pandemi är mer taggad än någonsin på sitt yrke som skådespelare.
Lia Boysen har sina rötter i Julita utanför Katrineholm. Där levde hon i en värld som var oändligt olik den vardag som hennes egna döttrar – båda i tjugoårsåldern, inte olikt huvudkaraktärerna i "Två systrar" – växer upp i.
Dilan Gwyn, Lia Boysen och Julia Ragnarsson är inte släkt i verkligheten, men i tv-serien delar deras karaktärer de närmsta av familjeband.
Hur upplever du den värld som "Två systrar" utspelas i, som på många sätt är samma värld som dina egna döttrar växer upp i?
– Jag måste säga att det är en supertuff värld, jag är tacksam över att jag inte behövde växa upp i den. Det råder en sådan press nu som jag aldrig sett maken till, med alla sociala medier och dess regler. Det är också en press som folk utsätts för tidigt i livet. Mina döttrar säger ibland: "Gud, jag är redan 26, har jag inte kommit längre?"
– Jag vill svara: "Vadå? Vänta tills du är 35 innan du beslutat vad du vill bli. Eller du kan väl slå igenom när du är 80?" Jag vill säga åt dem att leva! Njut av livet och ha kul! Jag känner viss förtvivlan över att det är så. Det hade på ett sätt varit mycket lättare att växa upp på en bondgård, inte veta något om sociala medier, leva i sin egen värld...
Lia Boysen berättar att världen som hennes döttrar, 23 och 26, växer upp i är väsenskild jämfört med den tid som hon själv växte upp i – och att det ibland oroar henne.
Var det så för dig i din uppväxt?
– Ja, på ett sätt så var det faktiskt så. Jag gick omkring och kramade träden, tittade på blommorna. Jag var väldigt ensam i många perioder, hade inga syskon och långt till grannarna. Jag fick skapa min egen fantasivärld, på något sätt.
Kan du använda dig av dina egna erfarenheter av att vara mamma till två unga kvinnor i din tolkning av den här rollen?
– Det är klart att man tar med sig sina egna erfarenheter i den mån det går, men jag har även fått spela många roller vars liv jag själv inte har någon relation till. Då är det svårare att sätta sig in i, jämfört med att gestalta rollen som mor till två döttrar. Men det jag tycker är mest spännande är att försöka vara en skådespelare där man glömmer bort att det är jag som spelar.
Systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman har skrivit boktrilogin som tv-serien baseras på.
– Rent marknadsmässigt är det bättre att vara lite som Jack Nicholson, där man i alla hans rolltolkningar känner att det är han, men jag har alltid haft en enorm kärlek till skådespelare där jag glömmer att det är de som spelar. Det är ingen vidare tacksam medial inställning – många kommer fram till mig och säger att de upplever att de sett mig många gånger, men inte kan komma på var. Då tänker jag: Det är lite det här som jag strävat efter. Att historierna och karaktärerna ska stå i fokus.
I tv-serien spelar Lia Boysen de två huvudkaraktärernas mamma, vars viktiga birolls uppdrag är att värna om den lilla familjen och försöka hålla samman de två systrarna som börjat glida från varandra.
Har du någon relation till Amanda Schulman och Hannah Widell sedan tidigare?
– Nej, men jag har såklart haft koll på vilka de är. Jag tycker att de är riktiga power girls. Ofta får kvinnor som tar så mycket plats och som är så duktiga som de är väldigt mycket skit, vilket jag inte tycker att män i samma positioner får.
– Det jag tycker är underbart med den här serien är att det finns en sådan stark känsla av girl power, att huvudkaraktärerna lever loppan och försöker vara orädda. Det finns väldigt mycket i Julia Ragnarssons roll av det som jag vanligtvis bara fått se män göra på film: Vara packad, ta plats, göra fel, ramla runt. Det har jag längtat efter att få se.
Under pandemin startade Lia Boysen en restaurang i Visby tillsammans med sin partner. Där fick hon njuta av att testa en ny vardag, och insåg hur mycket hon älskar sitt yrke som skådespelare.
Du har några tuffa år av sjukdom bakom dig. Jobbar du på ett annat sätt idag, nu när du är frisk?
– Om jag dragit lärdom och saktat ner? Nej, skrattar Lia Boysen högt. I samband med skilsmässan från sin exman och sin styvfaders död drabbades hon av den dödliga sjukdomen giftstruma, från vilken hon idag är helt tillfrisknad.
– Jag kan inte skära ner och bli lugnare, det är inte mitt sätt. Under pandemin öppnade jag tillsammans med min partner en restaurang i Visby. Vid ett tillfälle i slutet av sommaren kunde vi inte hitta kockar, och jag stod själv med våffelsmeten från tidig morgon till sen kväll. Om jag någonsin varit lite trött på skådespeleri så har nog våffelsmeten och köksslitet fått mig att längta tillbaks på ett sätt jag aldrig gjort, skrattar hon.