Visst, en droppe här och där har väl fallit över Picnic i parken under de fem år som gratisevenemanget gått av stapeln i Eskilstuna.
Men något mer bestämt regn? Inte än.
När tidningen ringer upp arrangören Peter Torsén för att prata om onsdagens (i skrivande stund) dystra väderprognos visar det sig att gänget bakom Picnic i parken alltid haft ett ess i regnrocksärmen.
– Vi har haft en plan b redan från början. Men vi har aldrig behövt använda den, säger Peter Torsén.
Torsén förklarar att om det under onsdagskvällen faller ett "helt vanligt sommarregn" så kommer Picnic i parken att fortsätta precis som vanligt – fast som Regnrock i parken, tillägger han skämtsamt.
Blir det däremot åska och kraftigt skyfall så kan produktionen stöta på tekniska problem. Isåfall flyttar man hela kalaset till restaurangen Y-Won på Elite stadshotellet.
– Då är det självklart fortfarande fri entré, men med begränsat antal platser. Då blir det först till kvarn. Man kommer tyvärr inte kunna ta med sin picnickorg.
Peter Torsén berättar att beslutet för var onsdagens konserter kommer äga rum kommer att fattas klockan 09.00 på onsdagsmorgonen. Oavsett var spelningarna äger rum finns en väsentlig skillnad mellan onsdagens spelschema och alla andra Picnic i parken-kvällar: man har valt att bara boka tre akter istället för fyra eller fler.
– Det beror på att Janne Schaffer frågade om han kunde få spela i en timme och 15 minuter. Vi brukar inte ha någon akt som är längre än 50 – därför blir det "bara" tre akter och inte fyra den här gången.
Utöver Janne Schaffer är storbandet Astoria under ledning av Lars Tull klara för onsdagen, samt Eskilstunas egen popstjärna Simon Erics.
Hur kändes onsdagens premiär?
– Första gången är alltid speciell. Det är då man kommer igång. Och om första gången är bra så flyter resten på. Det här är femte året vi kör, och Micke Byström och jag arrangerar helt ideellt. Vi tjänar inte en svensk krona på det här. Samtidigt gör vi det inte för att få en klapp på axeln, utan för att vi tycker det är kul. Och varje gång frågar vi oss om vi orkar med ett år till. Men när vi sedan står där – som vi gjorde i onsdags – så känner vi alltid att: "Ja. Det orkar vi. Det är så värt det när man ser den här fantastiska publiken."