– Min underbare läkare beskrev ändtarmen som en röd körtel som man lika gärna kan vara utan.
Det var en bild AnnMargret Johansson Pettersson tog fasta på. I boken berättar hon om sin sjukdomstid och behandling och skriver:
"...på min vänstra sida har det kommit en röd ros
Den tittar ut från min sydda mage
En röd upphöjd växt
En bit tjocktarm
Min röda ros"
För den cancerdrabbade ändtarmen togs bort och efter stomioperationen har hon numera ”påse på magen” – och en helt ny uppsättning bilder sprungna ur erfarenheten av att leva i skuggan av sjukdom och död.
20 av dem är skapade vid symaskinen där AnnMargret Johansson Pettersson kombinerat tråd och tyg och broderat kvinnor som inte sällan fått sällskap av fåglar i olika färger och storlekar.
– Det finns en sådan frihet i fåglar. De dyker ofta upp i mina bilder.
Hur vänder man sina svårigheter till något positivt och orkar gå vidare? Det är en knäckfråga för de flesta av oss. Annmargret Johansson Pettersson har inget självklarare svar än någon annan, men åtminstone fyra gånger i sitt liv har hon tagit hjälp av konsten för att kravla sig upp igen.
”Cancer är ett ord som gör oss tomma inuti
Hjärtat stannar
Och man kan inte andas
Rädd
Oändligt rädd”
Hon var bara 43 och ensamstående med fem barn när hon fick äggstockscancer, en mycket allvarlig diagnos med oviss utgång. Men efter operation och en tuff behandling blev hon fullt frisk.
Nästa hårda slag kom när hon 2002 förlorade sin son Pelle. Och 2019, precis innan coronan drog igång, drabbades hon av en stroke.
”Tacksamhet var mitt motto varje dag
Att kunna prata och röra min vänstra arm
Nu ska jag leva”
– När jag fick problem med förstoppad mage förra våren hade jag inte en tanke på att det kunde vara någonting allvarligt. Jag sökte hjälp för att jag behövde ett lavemang och blev ordentligt undersökt på akuten. Där sa de att allt var som det skulle.
Men när hon efteråt gick in på 1177.se och läste sin journal stod det ”misstänkt tumör”.
”Djupdykning ner i en ångest
Emma min yngsta dotter ska gifta sig
Lova ska ta studenten
Ville inte veta
Det är inte sant”
– Jag blev kallad till kirurgen, det gjordes rektoskopi och koloskopi, magnetröntgades, gjordes datortomografin och undersöktes – och jag togs om hand av världens bästa läkare. Jag har fått en fantastiskt fin vård.
"Så min fina doktor med rött hår
Kalla på mig
Låt mig bara få säga hur jag mår
Och låt mig ibland få berätta
Hur dagarna går”
Så skriver AnnMargret Johansson Pettersson i ”Älskade ros” – för hon skulle så gärna ha velat träffa kirurgen som opererade henne för att prata om hur livet blev efter operationen.
– Men läkarna har inte den tiden. De måste ta hand om nya patienter. Jag var ju bara en i raden av alla som behöver hjälp. Men jag har fått egna kontaktsköterskor och de är verkligen en gåva.
Hon har bara lovord att ge till det omhändertagande hon fick på Mälarsjukhuset:
– Under de elva dagar jag låg inne såg jag på nära håll hur dessa underbara människor arbetar och sliter, vårdar och tröstar. Och allt detta för min skull. En sak är klar: De som klagar på vården har aldrig varit riktigt sjuka.
– Jag är så tacksam för att jag lever. Och för högkostnadsskyddet förstås. Mina påsar kostar 80 kronor styck och min son i USA säger : "Mamma, var glad för att du bor i Sverige"