Naturen, i form av växter, djur, jord och vatten, får ofta tjäna som en fristad för människan där vi kan lägga våra bekymmer och längtan.
Dessa fångas upp av naturen och kastas tillbaka som ekon. Det säger Elin Maria Johansson, som har gett sig på att gestalta just detta i sin videoinstallation.
Alla dessa reflektioner av förtroenden, drömmar och sorg kommer inte dock tillbaka i en särskild tidsordning.
– Det är samtid, framtid och dåtid på en gång.
Vad är det då som möter besökaren i Ebelingmuseets inre konsthall? Den som förväntar sig en tv-monitor på en vägg som visar en film lär bli överraskad. Inne i rummet ligger en stor mängd fjolårslöv, hämtade från just den plats där videoverket är filmat. Publiken rekommenderas att sätta sig på golvet (sittdynor tillhandahålls) och låta sig svepas in i verket, som förutom att vara en visuell upplevelse, både låter och doftar. Det ska inte uppfattas som ett substitut för naturen utan som en förhöjd verklighet.
I verket tar två figurer plats som Elin Maria Johansson har skapat.
– Det är urtidsvarelser som ser ut lite som gråsuggor. De vilar och rafsar runt och pratar med något träd, det kan framstå som meningslöst men det är deras uppgift.
Ljudet är skapat i samarbete med Michel Wenzer och Cecilia Nordlund och består av inspelade naturljud och ljud skapade av elektroniska instrument.
Utställningen pågår 27 augusti till 13 november.