Självporträtt av Augusta Strömberg. Målningarna, som är i Medicinhistoriska Museets ägo, har restaurerats inför visningen i Eskilstuna Konstmuseum. Bilden är beskuren.
Astrid Göransson har arbetat i Eskilstuna förut. Hennes stora, varma (ja, den är uppvärmd året runt) bronsskulptur "Vem är din mamma?" i Fröslunda gjorde hon i nära dialog med Fröslundaborna under 2018.
När hon nu kommer till Eskilstuna konstmuseum har hon än en gång haft medskapare.
Utställningen "Astrid Göransson möter Augusta Strömberg" är ett konstnärligt samtal över tid och rum mellan två konstnärer, den ena högst levande och förankrad i verkligheten. Den andra död sedan 70 år efter ett långt liv inspärrad på mentalsjukhus.
När man kommer in i Eskilstuna konstmuseum är dörren till den stora salongen för tillfälliga utställningar igenbommad. Ett kaxigt påstående är "klottrat" tvärs över den: "Jag kan framställa en människa, att hon lever"
Astrid Göransson har målat det, men det är inte hennes ord.
– Augusta har sagt det, hon vill säga att det var ett viktigt arbete hon utförde, säger Astrid Göransson.
Den låsta dörren tvingar besökaren att gå in i den mindre utställningssalen, där en exposé över Augusta Strömberg (1866-1954) och hennes konst visas. Den kan sägas fungera som en sorts sluss eller prolog till Astrid Göranssons installation i den stora hallen.
Astrid Göransson framför några av Augusta Strömbergs målningar på Eskilstuna konstmuseum.
Allt började med att Astrid Göransson besökte Medicinhistoriska museet i Uppsala år 2015. I museet fanns en stor vägg där man visade patientarbeten. En bild, ett kvinnoporträtt, pockade på Astrid Göranssons uppmärksamhet. Den såg ut att vara målad av en professionell konstnär och var kanske inspirerad av Picassos "Flickorna i Avignon".
Astrid Göransson beskriver mötet med bilden som chockerande. Hon tog reda på mer om konstnären, som visade sig vara Augusta Strömberg, en småbrukardotter från Skuttunge i Uppsala född 1866 med ett starkt driv att uttrycka sig konstnärligt, men som vid 34 års ålder togs in på ett mentalsjukhus i Uppsala. Augusta förblev sedan inlåst i resten av sitt liv och dog 1954 på Beckomberga sjukhus. Under alla dessa år räknade hon dagarna och målade, främst porträtt av läkare och sköterskor.
Konstnären Astrid Göranssons teckning visar ett framkallningsbad i ett mörkrum. Intresset för fotografi är en av många saker som de båda konstnärerna - trots sina olika liv i olika tider - har gemensamt.
Astrid Göransson började skapa ett eget verk i dialog med Augusta Strömberg. Bland annat i form av teckningar som hon animerat och visar genom fyra knarrande projektorer.
– Det är fiktion och fragmentariskt, men berättar vad Augusta gör och ser och om min egen vardag.
– Det är inte så stor skillnad alltid, säger Astrid Göransson, som trots alla olikheter har upptäckt flera beröringspunkter mellan sig själv och Augusta Strömberg.
Som hur de arrangerat möten med människor i avsikt att porträttera dem, sina intressen för fotografering och vävning.
Den stora salen – där det förutom filmerna endast visas ett avlångt bord där 72 torkade strån med smultron (symboliserar de 54 år och 18 dagar som Augusta Strömberg var inlåst på mentalsjukhus) är utplacerade samt en hylla med skulpturer i lera – är dunkel och märkligt stilla trots de surrande projektorerna och en irriterande solkatt som vandrar runt rummet.
Med sina stora spröjsade fönster blir känslan lite som att själv vara på besök på ett sinnessjukhus från förra sekelskiftet.
Astrid Göransson visar utställningen "Astrid Göransson möter Augusta Strömberg" på Eskilsuna konstmuseum.
Astrid Göransson har också ett starkt eget barndomsminne av ett besök i ett mentalsjukhus, där en nära anhörig var inlagd.
– Någonstans har det funnits med, berättar hon.
Utställningen är ett möte mellan två konstnärer, en skildring av ett udda och starkt människoöde och en konstupplevelse i sig. Men den sätter också fingret på något högaktuellt. Astrid Göransson har lyckats skapa ett konkret uttryck för värdet av konst.
Augusta Strömberg, som diagnosticerades med schizofreni, och satt inlåst var i en oerhört utsatt position. Konsten gav henne inflytande över sitt liv och hjälpte henne att behålla sin självkänsla. I journalerna står det att Augusta sa: "Tyst nu och hör på".
Augusta Strömbergs porträtt av en läkare.
När hon avporträtterade läkarna och sjuksköterskorna hade hon makt över dem. Dessutom fick hon pengar när hon sålde sina målningar.
Astrid Göransson tror att konsten också kan ha bidragit till att Augusta Strömberg fick en lite bättre resa genom det tidiga 1990-talets mentalvård.
– Hon slapp alla hemska behandlingar som lobotomi, säger Astrid Göransson.
Utställningen i Eskilstuna konstmuseum pågår 23 september 2023 till den 25 februari 2024. Fritt inträde.