I slutet 1990-talet försatte en journalist på kvällstidningen Aftonbladet människor i ett tillstånd som vår krönikör Jesper Bengtsson beskriver som vördnad. I dag är synen på våra medier en annan. Trots det litar folk fortfarande på etablerade nyhetsförmedlare.
Sveriges största tidning, som tre år tidigare under buller och bång hade gått om Expressen.
Presskortet var också ett ID, och när jag visade det för att legitimera mig möttes jag alltid av en kort stunds tystnad och sedan en snabb blick som sade: du är mäktig.
Det hände ofta att människor sänkte rösten en oktav för att markera att de talade med en person de trodde var betydelsefull.
Jag såg mig själv som ytterst betydelselös i det stora hela och mötte de där blickarna med så stor ironi jag kunde.
Det har hänt mycket sedan 1999 och jag tror inte att de som flashar ett presskort från någon av kvällstidningarna i dag möts av samma… jag hittar inget bättre ord än ”vördnad”.
Medielandskapet ser helt annorlunda ut. Jag gissar att det enda sättet att få samma reaktion i dag vore om man slängde fram ett kort som visade att man jobbade åt Bianca Ingrosso eller Jocke och Jonna. Eller kanske Spotify.
Dessutom har vi haft en period av ökad polarisering i hela samhället och det är i dag svårare att över huvud taget vinna respekt från hela befolkningen. Varje bubbla har sin egen favoritkanal och favorittidning.
Bianca Ingrosso får representera dagens makthavare i mediebranschen.
Ändå verkar det övergripande förtroendet för stora delar av massmediesystemet bestå, och det är både överraskande och livgivande. Enligt förtroendemätningarna anser omkring 30 procent att de har stort förtroende för tryckta medier. För radio och tv är det över 50 procent och för public service är förtroendet över 70 procent.
Det sista är i sig fascinerande. De medier som är mest ifrågasatta i stora grupper är också de medier som har störst förtroende hos majoriteten.
Kanske tyder detta ändå på att vi medborgare förstår vilka medier som är mest sakliga och faktakollande. Mest intresserade av att presentera olika sidor och kolla källor.
Det är inte de nya sociala mediernas kungar och drottningar.
Kanske litar vi inte på de medier som använder de skarpaste vinklarna, som kvällspressen.
Men public service består.
Under pandemin visade det sig till och med att förtroendet för Sveriges Radio och Sveriges television ökade. I kristider lutade vi oss mer mot de kanaler vi redan litade på.
Mot den bakgrunden blir det intressant att följa debatten om public service under de kommande åren.
Och själv har jag sedan länge inget annat ID än mitt körkort. Det möts i bästa fall av lite förströdda blickar.