Förr tronade skulptören Bror Marklunds klocktorn på stadshusets tak. Nu står det på egna ben i Kirunas nya centrum.
I Berlin skulle öst och väst byggas ihop igen. I Kiruna ska hela stan flyttas.
Ned från berget och ut på platten ska Kiruna forslas och plötsligt kommer faster E, pensionerad städerska på LKAB, att bli innerstadsbo. I mer än 40 år har hon bott ute i ”orten”, nu får hon gångavstånd till både stadshuset och järnvägsstationen.
Ända sedan andra världskriget var Potzdamer Platz en no go-zon, ett öde gränslandskap som delade staden i två delar. Efter "die Wende" sköt nybyggena upp som svampar ur backen. Ett tag var Potsdamer Platz Europas största byggarbetsplats.
Nu verkar den ha flyttat norrut. Upp över polcirkeln har den tagit sig och landat i Tuolluvaara, den gamla gruvorten som för bara några år sedan låg i Kirunas utkant.
Nu är Tuolluvaara på väg att bli stans nya mittpunkt. Gruvlavarna, några av Sveriges högsta, står fortfarande kvar, men i höjd har de fått konkurrens av Scandics nybygge, till utseendet inspirerat av Kebnekaise. Det nya hotellet ska ersätta anrika Ferrum, som liksom resten av nuvarande centrums bebyggelse kommer att försvinna ner i LKAB:s gruvhål.
Kirunas gamla stadshus som invigdes 1963 och en gång vann pris som "Sveriges vackraste offentliga byggnad" är jämnat med marken trots att det en gång klassats som byggnadsminne av länsstyrelsen. Men länsstyrelsen ger och länsstyrelsen tar. 2016 hävdes byggnadsminnet och huset kunde rivas.
Klockstapeln som tronade på taket står numera på egna ben utanför det nya kommunalhuset. Annars är det bara ytterdörrarnas handtag, formade som samiska trolltrummor, som fått hänga med till det nya stadshuset.
Brittiska arkitekten Ralph Erskines berömda landmärken, kallade snusdosan och spottkoppen, står fortfarande kvar uppe i backen, men LKAB har köpt upp samtliga bostadsrätter och om några år ska de vara borta.
Istället byggs det utav bara katten nere på Tuolluvaara-platten. Bostäder, kontor, butiker och nytt stort badhus som, precis som badhus plägar, blir bra mycket dyrare än det var tänkt, minst 160 miljoner över budget.
År ut och år in har Norrland beskrivits med ord som andats problem, men nu är det som om Sverige håller på att tippa över. I Luleå och Boden byggs för fossilfritt stål och i Skellefteå har Northvolt en jättelik batterifabrik på gång. Det är stekhett och inte ett enda hotellrum finns att uppbringa när vi tar oss ned utmed Norrlandskusten. Det är bra, för det får bli campingstuga istället och en inblick i byggrallarnas vardag. Inte förrän vi nästan törnat in kommer de körande från Skellefteå. Nästa morgon är de borta igen långt innan vi vaknat.
När till och med Stockholmsfixerade Dagens Nyheter startar Norrlandsredaktion håller något på att hända. Att var och varannan av tidningens kulturskribenter på sistone dessutom jämrat sig över vantrivseln i huvudstaden måste vara ett rätt säkert tecken i tiden.
Att flytta en hel stad kostar skjortan upphöjt till tio. Men att låta bli är inget alternativ. Sakta men säkert slukar gruvbrytningen marken underifrån. Hittills har LKAB lagt ut mer än 11 miljarder och reserverat ytterligare 17 miljarder på "samhällsförvandlingen" som pågår inte bara i Kiruna utan också i Gällivare där gruvan håller på att svälja hela Malmberget.
De sanslöst stora pengarna säger något om vad malmen i backen är värd. Och antagligen också en hel del om vad Sveriges välstånd vilar på. Vad vi lever av.