Jocke Berg hade ju alltid problem med sitt ursprung, även om mindervärdeskomplexen tycktes klinga av med åren. Vi i Smestan hakade ändå aldrig upp oss på det där dissandet. Ju mer pisk vi fick, desto gladare blev vi. Över att alls bli satta på kartan. Det är inte alla förunnat att bli besjungna! Vi älskade Kent förbehållslöst även när de gick på om torget som slagfält och antydde att vi Eskilstunaiter är rädda för att ramla ned i avgrunden om vi seglar för långt ut på kanten. Eftersom vi fortfarande tror att jorden är platt. Att vi även har sex tår glömde han dock att skalda om.
Se där, ett uppslag nu när han inleder en karriär helt solokvist!
Hur som helst, sångbarden bakom "Spökstad" kan aldrig ha varit i Visby. Iallafall inte utanför säsong. Både Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping, ja till och med Malmköping och Flen, är rena rama nöjesfälten jämfört med Visby innanför murarna en vardag i april.
Det som om somrarna lär vara en bubblande gryta av barer och restauranger, konstutställningar och konserter, lattestånd och trendiga caféer, ligger lika öde som Pompeji efter Vesuvius utbrott.
"Det är så vackert här, de e En vacker död stad" ylar för sin del Jocke Thåström. Och det kan mycket väl vara Visby under lågsäsong han har på kornet.
För något vackrare och mer idylliskt än den medeltida bebyggelsen innanför ringmuren, norra Europas bäst bevarade, är svårt att tänka sig.
Knappast något dödare heller.
Kullerstensgatorna slingrar sig upp och ned mellan kåkarna - en del i korsvirke, andra så söta att de verkar bakade i pepparkaka. Hela härligheten är så otroligt pittoresk så man håller på att smälla av.
Och javisst, det står både blommor och blader i de blyinfattade fönstren, men den som kikar lite närmare ser att majoriteten är konstgjorda, av plast eller tyg. Inte minsta levande organism syns till. I den mån det lyser i fönstren så handlar det ofelbart om lampor som slås av och på med tidsautomatik. Eller fjärrstyrs med mobil från fastlandet.
För Visby innanför murarna tycks totalt stendöd större delen av året. Det är som att gå runt i en kuliss till någon av alla de filmer som spelats in i stan. Husens ägare håller till någon annanstans.
Det Visby som lever och andas även höst, vinter och vår ligger utanför de tjocka murarna. Jag antar att det är där de vanliga livs levande gotlänningarna fortfarande har råd att bo. En inventering som Gotlands kommun gjorde häromåret visade att både kommun, region och stat backat från sitt ägande i Visbys innerstad och flyttat sina kontor utanför murarna samtidigt som bostadsrättsföreningarna ökat från 16 till 69 sedan staden blev världsarv. Bostadspriserna är därefter.
Så vi åker till Slite istället. Cementfabriken syns på långt håll och den som vill kan, trots att verksamheten är i full gång, köra nästan rakt igenom jätteanläggningen på väg mot det gamla badhotellets lunchservering. Fabrikens alla gråa tinnar och torn för tankarna till östeuropeisk industristad.
Vackert är det iallafall inte. Snarare fult som fanken. Tacka sjutton för att sommargotlänningarna vill fortsätta att låtsas som om det regnar, att pengar växer på träd och att "öin" enbart består av badstränder och surdegsfik.
I Slitebadens matsal serveras husmanskost och det är fullsatt runt borden. Hantverkare i gula arbetskläder och andra som behöver slänga i sig något mellan för- och eftermiddagens jobb.
Inte ens en vacker stad överlever utan det fula.