Semester, grillkvällar, sol och bad byts ut mot jobb, rutiner och en allmän trötthetskänsla.
Längtan efter sommar och framför allt det vi svenskar älskar allra mest: Semester, är en process. Plågsam och lång. Allt handlar om att överleva mörkret, minusgrader och slask. Men när semestern väl infaller hinner man knappt identifiera den. Svisch säger det så är den borta.
Och livet är skit.
Men ska det verkligen behöva skilja så mycket på måendet i oktober kontra juli som vi vill ge sken av? Är kontrasterna verkligen så stora?
Jag tror inte det.
Jag tror det handlar om att vi älskar att gnälla. En inte alltför sällsynt konversation med en bekant utanför affären tidigare i veckan löd:
Jag: Tjena, läget?
Bekant: Tjena, det är bra. Förutom att det är första veckan på jobbet efter semestern. Fy fan alltså. I år är det tyngre än någonsin att börja jobba igen.
Det är nästan komiskt. Är det verkligen så hemskt att börja jobba igen efter semestern?
Okej, jag vaknar inte i ett glädjerus med en jäkla studs i dojan första dagen efter semestern, det ska jag erkänna. Men så hemskt är det inte.
Men nu till min teori om gnället.
Först och främst bor vi i gnällbältet, vilket vi inte kan göra så mycket åt. Men vi alla har stått i konversationer som inte riktigt tar fart. Man letar förtvivlat efter något att säga som för samtalet vidare. Sekunderna känns som minuter. Men så plötsligt händer det:
”Vilket skitväder vi haft i sommar”.
Vips, stämningen på topp och konversationen lättar. Här kommer gnället in som räddaren i nöden.
Det behöver nödvändigtvis inte varit så dåligt väder men det är sak samma när det räddar upp hela situationen. Jag tror alltså inte att vi tycker det är så hemskt att gå tillbaka till jobbet som vi ger sken av. Utan att det i stället handlar om ett socialt spel där gnället förenar oss.
Vardagsrutiner är ju det bästa som finns. Visst, att spontant åka bort någonstans en vecka i juli med kompisgänget är ju trevligt. Ingen väckarklocka som ringer och ingen torr matlåda att värma i mikron.
Men att stå där i köket en söndagskväll i oktober, lyssna på en podd eller musik och förbereda matlådor inför veckan, veta exakt när klockan ringer på morgonen, gå upp, jobba, träna, titta på när ditt favoritlag får stryk, äta och sova. Repetera.
Jag hör själv att det låter deppigt och sinnessjukt. Men det har något ändå.
Vardagsrutiner.