Festivalgeneralen Christer Björkman utnämnde stan till den ”bästa debutantstaden någonsin”.
Men äsch, det säger han säkert till alla debutantstäder!
Oberoende av vilket är Melodifestivalen ett oerhört intressant fenomen. I en tid av ökad polarisering, filterbubblor på nätet och allt färre gemensamma kulturella referenser ser Mellon till att det finns i alla fall en lägereld som vi alla kan samlas kring. Vi tittar på Mellon, pratar om Mellon, har åsikter om Mellon.
Säg någon annan kultur, förutom det kulturella metafenomenet Donald Trump (ingen kan med säkerhet säga om han finns på riktigt), som fyller den funktionen idag?
Samtidigt läser jag att även Mellon tappar tittare. Den tredje deltävlingen i år sågs av 300 000 färre personer än samma tävling förra året. Och sådär har det sett ut i några år nu.
Ändå vill partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna minska Mellons, ja, faktiskt hela Sveriges televisions, roll som lägereld för svenska folket. De vill smalna av utbudet i public service. Stora, kommersiella program, som Mellon, kan de kommersiella kanalerna ta hand om. SVT ska visa de smala programmen. De som inte så många vill se. Polska dokumentärer i svart vitt om en man som sitter på en stol reser sig och sedan sätter sig ned igen.
Den sortens program ska få finnas kvar. Det passar public service.
Men vi vet ju hur det går med lägerledarna när de kommersiella kanalerna tar över. De stänger in programmen bakom betalväggar. Hur många tittar till exempel på fotboll från England i dag jämfört med för 40 år sedan, när Tipsextra gick varje lördag i SVT?
Inte så många.
Fast det där med lägereldar kommer kanske att fixa sig ändå. Vi människor är programmerade till gemenskap, och i dag söker vi dem på internet. Sveriges stora influencers har följarskaror nästan lika stora som gamla tiders public service.
Så jag antar att yngre generationer skapar sina egna sammanhang, sina egna samtalsämnen, och egna minnen, som alla kan samlas kring i framtiden.
När de blir pensionärer kommer de sitta på hemmet och brodera väggbonader med tänkvärda citat från sina barndomsidoler. Som Blondinbellas klassiska “Nu för tiden är det svårt att hitta en julklapp under 500 kronor.” Eller varför inte Pewdiepies ”Var inte dig själv, var en pizza, för alla älskar pizza.”
Den sortens lägereldar. De kommer säkert fortsätta att finnas. Så vem behöver något annat?