Tanken klarnar, man kommer ikapp sig själv, ångesten smälter ner, hungern avtar, blodfetterna backar och benmusklerna stärks. Det är ingen ände på hur förädlande det anses vara att vandra.
Att gå är en helt annan sak. Går gör man för att man måste komma fram. Eller för att bilen är trasig, cykeln opumpad och bussen missad.
Att kalla det vi gjort under Coronan för att gå vore fel. Coronagång har en fel klang. Låter som något i samma fack som tölt eller passgång. Att gå är bara ett sätt att ta sig fram.
Nej, att vandra är något helt annat. Lite intellektuellt. Hela raddan tyska filosofer och författare vandrade så det brann under skolsulorna när de klurade ut sina verk och teser. Nietzsche, Goethe, Heidegger. Lägg till det alla pilgrimsvandringar, walkabouts, canossavandringar och ökenvandringar som företagits genom åren. Läser att det till och med finns en psykiatrisk diagnos för folk som tappat kontrollen och inte kan sluta vandra. Dromomania.
Ett tillstånd vi närmat oss våren 2020 i brist på andra nöjen. Har själv Coronavandrat hur många mil som helst. Till Kungsör. Från Kungsör. Runt Kungsör. På Sörmlandsleden. På Bruksleden. Runt Ånnaboda, sjön Tjurlången och på Gålö i Stockholms skärgård. Till Dalslands högsta topp. På Mösseberg, nästan till Långe Erik och så Borgbergsledens tuffa nio kilometer.
Har jag fått några snilleblixtar och tänkt något klokt att plita ned? Tyvärr. Det som rört sig i min skalle har inte haft mycket med de sköna konsterna att göra.
Mest har det varit sånt som "Fick jag med compeeden?"." Varför tog jag inte dubbla strumpor?", "Hälen skaver". "Hur lång är en mil egentligen". "Finns det kaffe?" Och allra mest: "När ska vi äta?" Sådana funderingar blir det inga Nobelpris av.
Kanske behövs det längre sträckor för att komma in i en andra andning och få till något bländande klokt. Agne Truss borde veta. Förra året tog hon hem segern i Maratonmarschen - även kallad en vaken mardröm - efter att ha gått 75 timmar i sträck Mälaren runt. Alltså i tre dygn på raken.
Efteråt blev hon sängliggande i dagarna två och har gjort klart att en vinst räcker. När hon blev tillfrågad vad hon tänkte under vandringsplågan sa hon "jag var inte klar i huvudet och har antagligen en skruv lös." Samt att hon aldrig mer kommer att göra om Mälarpromenaden.
Vilket påminner om att ordet promenera från början lär ha betytt att driva något framför sig under hot om ett kok stryk.