Den tredje Bridgerton-serien skapad av Shonda Rhimes har parkerat i topp på Netflix 10-i-topp-lista. Den här gången är det fråga om en så kallad spin off, som utspelar sig i Familjen Bridgertons universum.
Det mesta är sig likt i Bridgerton-land. Alla färger är starka. Kläder, frisyrer, smycken, möbler, vagnar och byggnader är som hämtade ur sagorna. Till och med blommorna i de överdådiga trädgårdarna tycks ha fått ett extra kolorerat filter. Musiken som förekommer är välkända poplåtar i kitschiga stråkarrangemang och de explicita sexscenerna duggar tätt.
Dessutom har man jobbat "färgblint" när man har castat serien och låter skådespelare med olika ursprung gestalta den brittiska 1700-talsaristokratin. Hela konceptet kändes roligt och fräscht i början, men nu börjar det bli tjatigt.
Huvudperson är drottning Charlotte, som alltså är en verklig historisk person. Mycket av det som händer henne i serien har hänt i verkligheten.
Hon var prinsessa av Mecklenburg- Strelitz i Tyskland. Som 17-åring giftes hon bort med Englands kung George III. Allt gick fort och hon hade inte träffat honom tidigare.
Precis som i serien fick hon och hennes gemål 15 barn. Med i bilden fanns också en jobbig svärmor. Sant är också att George III drabbades av allvarlig psykiskt sjukdom. Så småningom ansågs han oförmögen att regera och sattes under förvaltare.
Drottningen spelas i serien av de svarta skådespelarna India Amarteifio (den unga Charlotte) och Golda Rosheuvel (den äldre Charlotte). Det är inte bara en Bridgerton-gimmick, utan historiker har länge diskuterat huruvida drottning Charlotte faktiskt hade afrikanska rötter. Det skulle kunna förklara varför hennes samtid inte tyckte att hon passade in i den rådande skönhetsnormen. Drottning Charlotte ansågs inte vara vacker, trots att de porträtt som finns av henne säger något helt annat.
Ni hör ju. Här finns stoff för den mest engagerande dramaserien som någonsin har gjorts.
Men redan 30 minuter in i första avsnittet känner jag att jag måste ta en paus. Den stackars Charlotte försöker, klädd i krinolin, fly från bröllopet genom att klättra över en mur. En ung, jättesnygg och supertrevlig man ertappar henne. Det är ju så klart kungen.
Det är så jäkla fånigt att jag nästan blir kränkt. Varför ska det vara så här korkat och förutsägbart så fort man ska göra serier som vänder sig till kvinnor? Jag tror inte att jag kommer att orka med en säsong Bridgerton till.