När jag intervjuade kulturminister Amanda Lind (MP) förra veckan berättade hon att frågan om vaccinpass låg på regeringens bord. När ett eventuellt beslut kommer att tas ville hon inte svara på, utan hänvisade till att regeringen – i enlighet med återöppningsplanen – ska återkomma med restriktioner inför september månad.
Just nu är begränsningarna för hur många man kan ta in på ett offentligt arrangemang generösare än på länge. 3 000 personer tillåts utomhus så länge de sitter ned, men vill de stå är maxtaket 600. Inomhus gäller 300 personer för sittande publik, men enbart 50 för stående.
I kontrast till vilka begränsningar vi levde med under fjolåret och början av 2021 kan det tyckas vara mycket. Men sett till avståndsregleringar är ett maxtak blott en dröm för de flesta arrangörer. Det går bara inte att samla 300 sittande biogäster på en biograf om det krävs en meters mellanrum mellan varje sällskap.
Inte minst gör ovissheten att arrangörer inte kan producera kultur. Det kan ta år att sätta ihop och planera en föreställning. Att inte få tydliga besked för framtiden är katastrofalt.
Jag kunde förstå det under förra året när omfattande vaccinationer i landet ännu inte hade börjat. Det gick inte att förutspå smittspridningen och det fanns inget botemedel. Men nu har alla vuxna svenskar blivit erbjudna minst en dos, gratis. Att då genom vaccinpass dra ut käppen från underhållningsbranschens hjul ser jag som en glasklar lösning på problemet.
Det finns givetvis motargument. Journalisten Emanuel Karlsten skriver i GP att risken med ett vaccinkrav innebär hårdare motstånd från skeptikerna:
"Om vi indirekt tvingar allmänheten att vaccinera sig är risken att motståndet radikaliseras. Det kommer bli tydligt att ett vaccin inte bara erbjuds utan även tvingas på allmänheten."
Här håller jag inte med. För sedan när beslutade vi att anpassa oss till konspirationsteoretikerna? Ska vi också sluta lära om månlandningen i våra skolor eller strunta i att bygga 5G-master för att slippa trampa någon på tårna? Vi kan inte leva i ett samhälle där vi utgår från att inbördeskriget står för dörren.
Av andelen patienter med covid-19 på iva är 90 procent av de som skrivits in inte fullvaccinerade. Ungefär 70 procent är helt ovaccinerade. Siffrorna talar för sig själva.
Jag har åsikter om friska människor som valt att inte vaccinera sig. Men det går inte att göra särskilt mycket åt. Vad som dock går att påverka är riktlinjerna för underhållningsbranschen. Det är värt att införa krav på vaccinpass på bekostnad av att några få inte får ta del av kultur i samma utsträckning.
Vad gäller personer som av medicinska skäl inte kan ta vaccinet ska de givetvis ha dispensrätt. Men med ett intyg som visar att de inte har covid-19.
Branschen blöder, och det är dags för regeringen att visa att det är något att satsa på. Krisstöden som delats ut till både frilansare och större arrangörer har hjälpt som plåster på såren. Men hur länge till? Amanda Lind (MP) kunde inte svara på när eller om stödkranen stängs. Ovisst blir det också om vi får ett regeringsskifte med nya riktlinjer för kulturens stöd.
Kulturen klarar inte ännu en höst med oklara bud. Ett temporärt krav på vaccinpass begränsat till underhållningsevenemang är inte att begränsa människors rättigheter. I alla fall inte mer än vad pandemilagen gör.