Den tokhyllade serien "Succession" är inne på sin sista säsong. "Visst är det toppkvalitet på denna serie, men jag orkar helt enkelt inte se mer", skriver vår krönikör.
Någonstans mitt i säsong 3 av "Succession" zappade jag helt enkelt vidare. Inte för att serien var dålig. Nej, tvärtom, den förtjänar alla lovord. Men mitt engagemang för Kendall, Shiv och Roman Roy och deras relation med sin despotiske mediemogul till pappa, tog bara slut.
När fjärde säsongen började visas i HBO Max tidigare i vår, gjorde jag en ansats att följa serien igen. Man vill ju hänga med liksom. Ha koll på vad "alla" pratar om. Men jag orkade inte.
Jag är mätt på miljardärer. Både i fiktionen och verkligheten. I nyhetsmedierna är det Elon Musks (dåliga) affärer, Donald Trumps skandaler, Jeff Bezos svindyra lyxjakt och Bernard Arnault (storägare lyxkoncernen LVMH) som krängt så mycket champagne och märkeskläder att han nu är rikast i världen.
I fiktionen har vi, förutom familjen Roy, sett snuskigt rika hotellgäster checka in i sviterna på påhittade "The White Lotus"-hotell, följt Netflix dramaserie "The Crown" om det brittiska kungahuset och sett de norska finanssvinen i tv-serien "Exit", vars tredje säsong precis har börjat visas i SVT.
Medan vi följer dessa verkliga och overkliga människors frosseri och exploatering av klimatet och mänskliga relationer, har vi vanliga människor tvingats byta spenderbyxorna (i den mån vi hade några) mot tagelskjortor och se hur miljoner människor tvingas fly krig och klimatkatastrofer.
"Somebody somewhere" handlar om Sam (Bridget Everett) som drabbas av sorg och medelålderskris. När hon återvänder till sin lilla hemstad tvingas hon möta sig själv, men hittar också ett ett nytt sammanhang i ett gäng queera personligheter som med stora hjärtan.
Så snälla, kan någon tala om för mig varför vi inte hellre ska titta på mysig feelgood om helt vanligt folk? Sådana som bor i småstäder, går runt med extrakilon runt magen, har mjukisbyxor med resår i midjan, urtvättade t-shirts svettas av fysisk ansträngning.
Till alla er som inte vill se familjer som Roy's intrigera – zappa vidare på HBO tills ni hittar pärlan "Somebody somewhere".
Första avsnittet i andra säsongen släpptes på måndagen och jag kan nästan garantera att alla som ser denna serie kommer att skratta och må bättre efteråt.
Den handlar om Sam, en medelålders kvinna som drabbas av sorg och medelålderskris och just återvänt till sin hemstad, en håla en Kansas. Där tvingas hon umgås med sin beskäftiga lillasyster och styra upp en situation med en alkoholiserad mamma, en utbränd pappa och ett jordbruk som måste skötas. Men hon hittar också ett nytt sammanhang i en krets av queera outsiders i stan och en bästa vän i sin arbetskamrat Joel.