Jesper Bengtsson: Putins projekt är främst ideologiskt – mot upplysningen

Yttrandefrihetens ABC

U – Upplysningen 

 En viktig tanke bakom hela det auktoritära projekt som Putin driver i Ryssland är att landet har en särskild historisk uppgift att fylla.

Att Ryssland är speciellt. Utvalt, skulle man nästan kunna säga.

Det är en förklaring till kriget mot Ukraina. Liksom det är en förklaring till varför yttrandefriheten begränsas allt mer.

Rysslands särskilda roll som världens frälsare är en tankekonstruktion som har levt sitt eget liv i flera hundra år. Det är inte heller någon särskilt originell idé.

På 1600-talet drabbades vi svenskar av den, när Gustav II Adolf drog ut i Europa för att försvara den protestantiska tron mot ”onda” katoliker. Massakrer och död ursäktades med den högre uppgift man såg att Sverige hade. 

Vid samma tid närde Portugal liknande tankar. Eftersom landet hade rest ut i världen och lagt under sig stora landområden som tidigare bara bebotts av ”ogudaktiga” vildar så hade Portugal en särskild historisk uppgift. 

I Tyskland kan nazismen delvis förklaras med samma idé. Redan på 1800-talet ansåg många att Tyskland var en spärr mot de upplysningsidéer som spreds från Frankrike och England över resten av världen. Tyskland var garanten för traditionerna, en mer ”sann” kultur.

Och just det projektet blev för många ryssar också Rysslands. Fast då drogs gränsen mot upplysningen något längre österut än för tyskarna.

Och är det inte just detta Putin menar när han och hans ideologer talar om att stoppa det dekadenta ”väst”, där moral och disciplin anses helt upplösta? Är det inte detta som används för att motivera när Kreml nu förbjuder alla skildringar av homosexuella relationer i böcker och tidningar?

Och är det inte just detta även svenska politiker i SD menar när de säger att drag queens inte ska få läsa böcker för barn och andra än blonda kvinnor ska stoppas från att vara Lucia i de svenska luciatågen?

Ser men det så, som ett ideologiskt projekt, är det också lättare att motarbeta. Från upplysningen lärde vi oss trots allt att yttrandefriheten är till för att vi ska se vilka alternativ som står oss till buds. För samhällets konstruktion. För våra privata liv, våra ställningstaganden och val.

Upplysningen, eller för den delen yttrandefriheten, säger inget om vad vi bör välja.

Den vill ge oss alternativen.
Jag vill gärna tro att de flesta egentligen tycker att det är en bra tanke.