"Som glass med varma hallon – fast bättre"

Flera stora dagstidningar har valt att lägga ner sin kultur- och nöjesredaktion. Har Eskilstuna-Kuriren gjort detsamma? "Svaret är nej, och ja", skriver tidningens krönikör Malin Johansson.

Den senaste tiden har min mejlinkorg ekat med samma fråga: Har Eskilstuna-Kuriren bantat sin kultur- och nöjesredaktion? Tidningens krönikör Malin Johansson ger svar på tal.

Den senaste tiden har min mejlinkorg ekat med samma fråga: Har Eskilstuna-Kuriren bantat sin kultur- och nöjesredaktion? Tidningens krönikör Malin Johansson ger svar på tal.

Foto: Malin Johansson

Krönika2024-04-03 20:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag får oftast kritik om att jag är för självcentrerad och egoistisk. Men erkänn att det hade varit mycket tråkigare om ni inte fick läsa olika krönikor i er tidning. 

Okej, kanske inte just av mig eller just den här – jag pratar mer specifikt om kultursidorna.

Den senaste tiden har min mejlinkorg ekat med samma fråga:

Har Eskilstuna-Kuriren bantat sin kultur- och nöjesredaktion?

Och svaret är nej. Och ja.

Jag förstår att frågan kommer. Vi har sett andra stora tidningar, som Östgöta Correspondenten, lägga ner sin kulturredaktion. Då sa den tidigare kulturredaktören, Erik Jersenius, att man underskattar samhällsvärdet i kulturjournalistiken.

Och jag håller med honom.

På grund av en pressad tidningsmarknad väljer allt fler tidningar att banta eller helt lägga ner sin kulturbevakning. Vi lever i ett samhälle där vi ständigt behöver engagera, vara relevanta och inte försvinna i bruset. 

Eskilstuna-Kuriren har i nuläget bara en reporter kvar vars fokusområde är kultur- och nöjeslivet i Eskilstuna. 

Och det är jag.

Kritiken mot alla kultursidor kommer oftast från kulturfolk och handlar alltid om samma sak. Kultursidornas jakt på klick. Jag kan på något sätt förstå den men samtidigt tycka att det är tråkigt att man inte uppskattar kultursidornas värde.

För mig är just dessa sidor – som glass med varma hallon, fast bättre. (för er som inte förstod den referensen, vad har ni gjort i era liv?)

Kultursidornas vikt är att vara en allmänning. En gemensam plats där tidningens publicistiska uppdrag kan bidra till att slå hål på bubblorna vi ständigt lever i.

Åsa Beckman skriver i en krönika i DN om hur neddragningen av lokaljournalistiken skadar demokratin. Människor behöver få sin närmiljö beskriven – och de som påverkar närmiljön måste synas och granskas.

Och samma sak gäller med kulturjournalistiken.

Eskilstuna har ett kultur- och nöjesliv som behöver bevakas och granskas. Som Eskilstunabo bör man uppskatta kulturen som präglar vår stad. Det vill säga att faktiskt köpa biljetter och inte bara gå på evenemang med gratis entré. 

Och som Åsa Beckman skriver:

När en tidnings kulturbevakning väl lagts ner kommer den aldrig tillbaka.

Eskilstuna-Kurirens kultur-och nöjesbevakning kommer inte att försvinna och jag ska göra mitt bästa.

Försöka vara rolig, vardaglig och relevant.

Men då behöver också ni tro på det lokala kulturlivet.

Och tro på mig.