Svanar i tyll dansandes "Svansjön".
Men först lite balett!
Det sägs att det man inte har i huvudet får man ha i benen. När man kollar på balett är det tvärtom. Det man inte har i benen - vilket man definitivt inte har - får man ha i huvudet. Och det är mycket som rör sig i knoppen under en helaftonsföreställning.
Av typ: Hur känns lårbenshalsen efter en kvälls jagande fram och tillbaka över scengolvet ? Hur få till en tvåvarvssnurr i luften utan att stöta golvet? Hur hålla yrseln stången genom tio piruetter i rad?
Vad karlarna har under trikåerna behöver man inte grunna över, det syns rätt tydligt - men skulle även jag kunna dansa tåspets i rätt par skor? Och var får man tag på en sådan där tyllkjol som står rakt ut i storlek XL?
Jag är bra sugen på en egen skir sky efter kvällen på operan då Kungliga hovbaletten dansade Tjajkovskijs "Svansjön" i Rudolf Nurejevs koreografi. Själva storyn är lika obegriplig som alla andra gamla sägner om prinsar och prinsessor, onda och goda, drakar och demoner – men det gör ingenting. Hela härligheten, musiken och dansen, är så bedårande vacker att man sitter med tappad haka nästan tre timmar i sträck. Det hoppas och trippas och fladdras med vingspetsar så man blir både bländad och förvirrad.
Det sistnämnda var man i och för sig redan innan - eftersom det senaste covid-dekretet gick ut på att event inomhus med fler än 500 deltagare krävde både covidbevis och en meters avstånd mellan sällskap. Operan hade visserligen i all hast halverat publiken och krävde vaxpass - men någon avståndsregel tillämpades inte. Vissa stolsrader var helt tomma, andra var smockfulla. Mellan vårt "sällskap" om fyra personer hade två mycket gamla damer stödda på käpp klämts in.
Några munskydd syntes inte till, men förhoppningsvis mår tanterna fortfarande lika bra som vi. Och covid-förvirringen fortsätter. Trots att det hålls presskonferenser i ämnet oftare än en gris blinkar. Hörde på radion hur folk på stan fick frågan om de visste vilka restriktioner som gäller just nu. Alla hade olika svar. Har själv heller ingen aning utan att först kasta mig ut i google-träsket.
Däremot vet jag varför WHO, till synes helt obekymrat, raskt hoppat från grekiska alfabetets fjärde bokstav, Delta, till den femtonde, Omicron.
Alpha, Beta och Gamma är bekanta. Men vart tog Epsilon, Zeta, Eta, Theta, Kappa, Lambda och Mu vägen? Att Nu och Xi rensats bort har vi läst. Nu påminner för mycket om engelskans ”new”, folk kan få för sig att vi drabbats av ett helt nytt virus, och Xi är ett jättevanligt kinesiskt efternamn. Till och med presidenten heter så. Och kan bli väldigt sur. Hela grejen med alfabetet var ju att inget land eller folk skulle känna sig utpekat. Utom möjligen Grekland då?
De sex överhoppade virusbokstäverna har faktiskt alla fått ge namn åt varsin covid-variant. Men Epsilon, Zeta, Eta, Theta och Kappa var så milda och oförargliga att de aldrig fick några rubriker. Lambda och Mu hade tydligen viss potential, men den verkliga katapultresan rakt in på VOC-listan - virusvarianter av särskild betydelse - står Omicron för.
Nu återstå bara nio bokstäver: Pi, Rho, Sigma, Tau, Upsilon, Phi, Chi, Psi and Omega.
Om alfabetet - vilket Gud förbjude - tar slut har WHO planer på att gå över till himlakroppar. Bara i Vintergatan finns 200-400 miljarder virusvarianter att välja på. 2023 års superspridare kan mycket väl bli Orion.
Eller i värsta fall Stora Björnen.