I en fascinerande scen ur Robert Bressons film "Min vän Balthazar" (1966) leds åsnan Balthazar runt på en cirkus och ställs öga mot öga med inburade djur – tigrar, schimpanser, elefanter. Det finns något svårtolkat och djupt gåtfullt i bilderna av hur individer från så olika arter betraktar varandra. Vad rör sig egentligen i deras huvuden?
I filmen finns förstås också en annan art, som genom sitt agerande sätter gränserna för alla andra varelser: människan. I takt med att antalet människor på jorden ökat har livsutrymmet för övrigt liv begränsats, med tiden så pass mycket att vi nu befinner oss i ett pågående sjätte massutdöende. Undantaget är förstås de domesticerade djuren, som existerar i stora antal men i utbyte mot nytta har berövats sin frihet. Oavsett vad man tycker om de etiska dimensionerna är det tydligt att människans förhållande till övriga arter väcker upphov till frågeställningar hos många filmskapare.
De senaste åren har dokumentärer som "Gunda" och "Cow" gjort de individuella djuren till sina huvudpersoner och försökt närma sig den svårfångade upplevelsen av att som annan varelse existera i en värld dominerad av människor. Med "EO" – som nu har fått svensk biopremiär – ger den polske veteranregissören Jerzy Skolimowski sitt bidrag till trenden, med en fiktiv skildring av den onomatopoetiskt namngivne åsnan från filmens titel.
Valet av just en åsna för naturligtvis tankarna till "Min vän Balthazar" och i båda filmerna faller djuret offer för konsekvenserna av människans överhöghet. Men där Robert Bresson var upptagen med en religiös symbolik som närmast gör Balthazar till ett slags kristusgestalt, tycks Jerzy Skolimowski ha mer djurrättsliga motiv bakom sitt ämnesval. Som dragkraft, cirkusartist, sällskap, riddjur och slutligen föda får EO uppleva de flesta aspekter av vad det innebär att vara ett djur i människans våld.
I filmens mest expressiva stunder fästs kameran vid åsnans rygg eller huvud, för att på så sätt närma sig dennes synvinkel. I ekon från Roberts Bressons film får EO efter hand också möta vilda djur i skogen och se kor på väg till slakt. Hur han uppfattar detta kan vi omöjligen veta, men genom att fästa kameran vid åsnans mjuka mule och outgrundliga blick utmanar "EO" vår antropocentriska blick på världen.