Ja, hon tycker i själva verket så illa om det att hon vill förbjuda den.
”Släck ner alla kanaler som spelar musiken, bötfäll media som skriver positivt om ortenrappare, låt cancelkulturen tysta ortenrap för alltid”, skriver hon i Bulletin.
Som ett exempel på en lyckad sådan politik för att tysta vissa kulturyttringar nämner hon nazityskland på 1930-talet.
”På 30-talet i Tyskland myntade nationalsocialisterna begreppet ’entartete Kunst’, urspårad konst. I det fallet användes begreppet för att kunna förbjuda viss konstströmning som nationalsocialisterna uppfattade som misshaglig. Hit räknades modernistisk och avantgardisk (sic) bildkonst, inom musiken stämplades jazz på liknande sätt.”
Jo, ni läste rätt. Hon använder alltså nazisternas förbud av jazz som förebild för att motivera ett förbud av rapmusik.
Anden har till slut sluppit ur flaskan.
Om man bortser från den häpnadsväckande jämförelsen sätter hennes parallell fingret på vilken tveksam väg vi ger oss in på om vi börjar förbjuda allt fler kulturyttringar och åsikter. Tyvärr tror jag nämligen att det är en ganska vanlig första reflex.
Rapparna från orten förhärligar våld – förbjud skiten!
Menskonst på offentlig plats – ska vi verkligen behöva se sånt?
Lars Vilks kränker islam – ska det verkligen vara tillåtet?
Personligen tycker jag att det är en dålig idé att förbjuda yttranden och åsikter, även de knäppaste. De försvinner ju inte bara för att det blir otillåtet att ha dem.
Men vi lever i en tid då allt fler anser att det just de tycker är olämpligt eller fel att säga ska förbjudas.
Ingen jämförelse i övrigt, men i samma anda pågår en debatt om att det ska vara förbjudet att förneka Förintelsen.
Det kan vid en första anblick låta bra.
Förintelsen är ett faktum, inte en fråga om debatt. Alla som är vid sina sinnens fulla bruk vet vad som är fakta, och ett samhälle mår bra om korrekt information står i centrum av det offentliga samtalet. Rykten, falska fakta och konspirationsteorier gynnar nästan alltid de som vill ta makten på egen hand, strunta i demokratin eller begå andra övergrepp.
Men det är en sak att säga vad som bör prägla samtalet, och en helt annan sak att säga att vissa saker inte ska vara tillåtna att yttra.
Vilka andra fakta ska det i så fall bör vara förbjudet att förneka? Ska man få böter eller fängelse om man hävdar att rasismen inte existerar? Det finns säkert några som skulle vilja se en sådan förändring. Rasismen är ju också ett faktum.
Ska det ge ett straff om man förnekar existensen av klassamhället? Det var ett ”brott” makthavarna i Sovjetunionen såg mycket allvarligt på, och jag är säker på att det går att hitta personer som vill se en liknande politik i Sverige, även om de var fler för 40 år sedan. För även klassamhället är ju ett faktum… eller?
Ett öppet och liberalt samhälle måste kunna tillåta även knäppskallar att yttra sig. Det är själva definitionen av just öppet och liberalt. Men kraven på att åsikter, förbrytliga människor eller bara sådana man inte håller med ska tystas blir allt högre ju mer polariserat samhället blir.
De flesta som driver på den utvecklingen gör detta i förvissningen om att de själva är en del av den trygga majoriteten. Men hur kan vi vara säkra på att det stannar vid förbud mot det vi själva anser vara fel?
Det kanske blir Saga Sievert och hennes kompisar som definierar saken.