Detta har lett till en storm i sociala medier. Vafan, ska skattepengar verkligen gå till sånt! Hur har en liten kommun som Tranemo råd med det?
Och i Aftonbladet beskriver den alltid lika nyanserade Lena Mellin Jimmy Alm som en ”hovnarr”.
Själv tycker jag att det är ett intressant försök, särskilt som det görs i en liten kommun.
För det första är det inte bara Tranemo som betalar. Hälften av pengarna kommer från Kulturbryggan. Det är också skattepengar, men det är alltså en pott med statliga pengar som är till för stötta kulturlivet i Sverige.
För det andra – vet de som kritiserar detta vad Tranemo har tänkt sig att använda sin kommunpoet till?
Han ska alltså berätta om kommunen, dess invånare, händelser, historia.
Alla kommuner skulle behöva någon som skrev ned sådana saker. Som gjorde det på ett sätt som väckte intresse, skapade debatt, ökade andras kreativitet.
Tänk så betydelsefullt det skulle vara om en författare kunde arbeta mot eleverna i skolan på lite mer regelbunden basis. Vilket intresse för skrivande det skulle kunna generera! Kanske skulle det få fler pojkar att börja läsa. Kanske skulle det få dem att själva börja skriva, att berätta om sin vardag och sitt liv.
Det vore en kulturgärning.
Ute i Europa är detta ganska vanligt. Städer som Antwerpen och Rotterdam har haft något liknande i flera år och utvärderingarna är positiva. Här hemma har det prövats i exempelvis Strängnäs.
Men både Lena Mellins krönika och många kommentarer i sociala medier andas i grunden ett slags förakt för att skattepengar över huvud taget läggs på kultur.
Det är märkligt. Alla erfarenheter visar att kommuner där människor trivs och vill bo också är kommuner som satsar på kulturlivet.
När skattemedel går till exempelvis idrott, särskilt elitidrott, är det sällan någon som reagerar.
Vet någon egentligen hur mycket stöd idrotten får? Nej, tänkte nog det. Men kultur!? Då slår det slint för många.
Tranemo är som sagt en liten kommun, och den måste prioritera i sin budget. Vad vet jag, kanske visar det sig att just detta med en kommunpoet inte var det bästa. Då är det bara att lägga ned efter ett år.
Men vem skriver annars om livet i Tranemo? Hur ska intresset för böcker, skrivande, poesi väckas just där? Kanske har kommunen hittat ett fungerande recept trots allt?