Det har gĂ„tt ett Ă„r sedan vi var nĂ„gra tusen som sĂ„g honom. En av den turnĂ©ns bĂ€sta spelningar, menar han sjĂ€lv i sin bok âVardagar 3â som utkom i vĂ„ras.
Faktum var att förra sommaren var en riktig skitsommar, vÀdermÀssigt. UngefÀr som den hÀr, fast med mer regn. Vilken konsert jag Àn Äkte pÄ hade jag med mig en ryggsÀck med en stor regnrock i och stövlar i bakluckan. Oftast kom rocken till nytta. Bland annat den dÀr mörka kvÀllen pÄ Ericsberg dÄ regnet hÀllde ner under nÀstan hela konserten. Kallt var det ocksÄ. Tio plus och jag hade shorts med tjocktröja.
Ulf Lundell Àr annars minnen för alla som sett honom, inte sÀllan somriga minnen.
Jag minns min första konsert, Skansen 1995, dĂ„ han firade 20 Ă„r som artist. Vi var fyra stycken frĂ„n StrĂ€ngnĂ€s som trĂ€ngde ihop oss i en liten Toyota Starlet och alla var glatt berusade utom jag som körde. Lasseman var lila om lĂ€pparna av allt körsbĂ€rsvin. En stor varg pĂ„ den röda backdropen. Vi var alla unga och förvĂ€ntansfulla. Jag minns fortfarande öppningslĂ„ten, âPigor och drĂ€ngarâ, och sĂ„ den dĂ€r allvarstyngda blicken frĂ„n mannen pĂ„ scenen.
Samma skarpa och strÀnga blick mötte jag pÄ Ericsberg för ett Är sedan, dÄ jag och en fotograf till stod nere i scendiket och plÄtade de första tre lÄtarna. Jag brÀnde av över 400 bilder pÄ de minuterna. Trycket i högtalarna fick shortsen att fladdra. Det slog lock i öronen.
Nu blir det en sommar utan Lundell. Utan kalla augustikvĂ€llar pĂ„ nĂ„gon grĂ€splan kantad av bajamajor och öltĂ€lt, dĂ€r man stĂ„r med shorts och huttrar och skrĂ„lar med till âStackars Jackâ.
Minnen, Lundell Àr mÄnga minnen för mig. Minns den dÀr sommaren under Fanzineturnén 1999. Det hÄrdaste Lundell nÄgonsin gjort. Jag var full och vi var pÄ Parken Zoo, vi var pojkarna lÀngst fram och jag satt pÄ Dannes breda kulstötaraxlar och han hoppade med mig ovanpÄ. Vi highfivade med Uffe. Den sÀmsta konsert jag varit pÄ. Man ska inte vara packad pÄ en Lundell-konsert. Det blir bara fel.
Minns den dÀr vinterkonserten 97 pÄ Rocklunda i VÀsterÄs dÀr ljudet var sÄ dÄligt. Och Slugger-konserterna pÄ Cirkus 98 med all sin tjutande Neil Young-rundgÄng, Lundell med hÀstsvans och svetten som Ängade frÄn scenen i blÄtt ljus.
Minns mest den dÀr maratonkonserten 96, ocksÄ den pÄ Cirkus i Stockholm, dÀr Lundell klockade in pÄ fyra och en halv timme. En mÀktig urladdning.
Mycket Ă€r glömt ocksĂ„. Ă ren gĂ„r. Lundell bestĂ„r. Ăn sĂ„ lĂ€nge.
I âVardagar 3â skriver han om Ericsbergsspelningen 2019. Dagen för konserten noterar Lundell att det kĂ€nns som att turnĂ©n redan Ă€r slut. Att han Ă„ker i en van till Katrineholm. Dagen dĂ€rpĂ„ skriver han om det magnifika slottet, âvĂ€lskött, barock, grĂ€smattorna gigantiska, noggrant kantade, nyplanterade allĂ©er, slottsfrun var kanske 35-40 tĂ€mligen charmerandeâ.
Vidare skriver han att scenen lĂ„g sĂ„ lĂ„ngt bort frĂ„n slottet, hur han gick grusgĂ„ngen i oĂ€ndlighet för att ta sig dit. Sedan: âEtt av vĂ„ra bĂ€sta gig pĂ„ den hĂ€r turnĂ©n, blött, duggregn, augustimörker, kanske 1500 pers, sol och vi hade Ă„tminstone haft 2500, men vĂ€ldigt roligtâ.
PÄ vÀgen tillbaka till Stockholm genom natten fick de broöppning i SödertÀlje, tog vÀgen genom stan.
Jag hÄller med, det var en bra spelning och samtidigt den första jag sÄg med Lundell pÄ 14 Är. Det blev en Äterkomst för mig. Men konsertsommaren 2020 fÄr jag vara utan Lundell. Det Àr bara att beklaga, blicka framÄt. Mot 2021. Vi ses dÄ, Lundell.