U137 i ytläge. I förgrunden ett svenskt militärfartyg.
För folk under, säg 45, låter historien om U 137 som en sämre saga. Och det var väl just en sådan som fiskaren Bertil Sturkman trodde han befann sig i när han åkte ut för att vittja nät på morgonen den 28 oktober 1981. Istället för strömming och torsk fick han ögonen på en jättelik ubåt halvvägs uppkörd på grundet utanför Torumskär i Blekinges inre skärgård. I tornet stod fyra karlar och tittade på honom i kikare. Om de hade ryssmössa på huvudet är oklart, men när han kom närmare bytte de iallafall ut kikarna mot k-pistar och siktade mot hans fiskebåt.
Och plötsligt kastades Sverige in i en av sina värsta kriser under hela kalla kriget. Samtidigt som satirikerna firade triumf på triumf. Ubåten var inte bara var sovjetisk utan också av den typ som NATO kallade Whiskey. Oklart varför, men själva fenomenet därute i Gåsefjärden blev iallafall Whisky on the rocks – och vi skrattade alla jättemycket. Ända tills det avslöjades att båten inte bara tagit sig in i vårt allra mest bevakade militära skyddsområde – utan också var bestyckad med kärnvapen.
Efter många om och men och dåvarande statsminister Torbjörn Fälldins bevingade uppmaning till försvaret ”Håll gränsen” när sovjetiska fartyg kom för att frita U137 – så drog våra svenska mannar till slut loss eländet och släppte ut det i Östersjön igen. Detta utspelade sig nämligen på den tiden då svenska soldater inte behövde betala sina uniformer och kängor själva och vi fortfarande kunde ge både Nato och Erdogan fingret om vi kände för det.
Att ta sig fram i kajak i Blekinge skärgård är att ständigt påminnas om den svenska flottans verkliga heydays. Utöver en oherrans massa sten är kusten fullständigt nedlusad av nedlagda försvarsanläggningar: Igenmurade hamnar och nedmonterade skyttevärn är betydligt mer frekventa än lämpliga badstränder.
Sönderbombade skäret Tote långt ute till havs.
Ta bara den märkliga formationen långt ut i havet utanför Gö naturreservat. En kvarglömd ubåt, ett strandat havsvidunder, en klippa kluven mitt itu? Varken länsstyrelsens naturvårdsenhet eller marinbasen i Karlskrona hade en aning. Till slut rätade militära kamratföreningen KA2 ut frågetecknen: Det lilla skäret Tote användes i många år som bombmål när flygflottiljen i Kallinge höll försvarsövningar. Därav det tilltygade utseendet. Tote hade fått mer än vad det tålde. Med svaret på hand lades expedition Tote på is och styrfenan siktades istället mot Torhamnskär.
Vägen dit kantades av mystiska skyltar. Ingen vet hur, men undan för undan får Blekinges skär, uddar och grynningar kors i grönt och vitt med initialerna ILCA.
Bakom lär den hemliga brödraorden Coldinu ligga, ett sjöfarande sällskap med rötterna i medeltiden som numera fortlever endast i Sverige och Finland. Exakt vad Coldinu står för har bara medlemmar med ordens allra högsta rang koll på. Men enligt en historik de själva gav ut 1919 anknyter Coldinus ritualer "till en av världshistoriens största tilldragelser". Både Christoffer Columbus och Jesus lär vara inblandade.
U137 med svenska flaggan i topp. Tack för det!
Om ni frågar mig så låter det annars som en av alla andra klubbar för vuxna pojkar som vill leka i fred. Den som en gång bryskt letts ut från ett av Bifrosts möten bara för att en är kvinna ser med viss skepsis på slika sällskap.
Vem vet, kanske orsakade ett feltolkat Coldinukors U 137 :s snöpliga öde? Något säkert svar på varför kapten Anatolij Michailovitj Gusjtjin rattade in sin kärra i Gåsefjärdens trånga passager fick Sverige iallafall aldrig. Felnavigering, spionuppdrag eller ren fyllekörning?
Vi tog oss iallafall upp på Torumskär, numera utmärkt med en förbudsskylt mot ubåtar, och kände kalla krigets vingslag flaxa runt öronen. Satte sedan av mot Utlängan en bra bit längre ut i skärgården. Väl där gick det upp en talgdank för en av paddlarna. Hans nya mobil måste ha blivit kvar på ubåtsskäret. Bara att göra 180 grader helt om. Och nu kom vi in precis i samma vinkel som U 137 för drygt 40 å sedan, utifrån havet. Och - pang - så satt vi fast på det historiska grundet. Ville iallafall tro att det var samma, även om kajaker knappast går lika djupt som ubåtar.
Mobilen kom aldrig till rätta. Kanske Coldinus mannar eller någon vilsekommen ubåtskapten redan varit där. Ryssen får väl använda den för att ringa hem och be om förstärkning nästa gång han kör fast. Sånt får man förstås inte skämta om i rådande läge. Men hur ska man annars stå ut?
U137 eskorteras ut ur svenska farvatten av svenska marina enheter.